Ja, förhåller man sig globalt är ju frågan ett dåligt skämt.
mm 😛 bra fråga, intressanta tankar ni har kring detta må jag säga.
mynona: Jag har redan i mitt förra inlägg meddelat dig om att jag inte ville tala om ämnet, och att jag lämnar diskussion, inte sant? Jag angav att orsaken var frustration över att antifeminister tror att de vet vad feminism är när personer som faktiskt är feminister, och därför vet vad feminism är, själva tydligt kan se hur antifeminister har missuppfattat den. Trots varningen valde du att fortsätta. Du behöver inte hålla med om ett skvatt för att kunna förstå min poäng. Du missförstår feminismen: jag kan avgöra detta därför att jag är feminist, och därför vet mer om den än vad du gör. Hur reagerar du när folk anser att de vet mer om Sd än du, trots att de inte är SD:are? Tycker du att de har mer rätt om SD än vad du själv har? Det är inte mitt intryck. Jag kan besvara dina tillsängelser med motsvarigheter: Sluta upp med att försöka undervisa feminister och feminismen när du inte vet vad du talar om. Sluta upp med att tro att din egen missuppfattning och okunskap är synonymt med sanning. Saker är inte självklara bara för att du tror att de är det. Jag är inte frustrerad över att du inte har samma åsikt som jag i frågan: jag har tydligt sagt att jag är frustrerad över att du inte förstår ett skvatt av vad jag säger, och ändå insisterar på att fortsätta tala med mig om ämnet. Det är fullt möjligt att förstå precis hur någon menar utan att hålla med dem: jag förstår exakt hur både biologister och nazister och kapitaliser och övriga meningsmotståndare menar och tänker, och jag kan tom se en logik i hur de resonerar, utifrån sina egna premisser. Det är alltså fullt möjligt att förstå hur någon menar utan att hålla med dem. Vad jag är frustrerad över är inte att du inte håller med mig, utan att du väljer att fortsätta diskutera ämnet med mig trots att du vet att det inte leder till någonting alls, och därför ställde jag frågan varför du valde att göra det. Varför förstår jag fortfarande inte. Tack och hej.
Varningen? 
Det är skillnad mellan en rörelse och ett enskilt parti. Hur man definierar feminism är mycket mer abstrakt i jämförelse med hur man definierar ett parti. Jag definierar feminism som en kvinnorörelse utifrån att den i alla tider kämpat för kvinnans rättigheter, sällan lyft fram manliga problem och att den än idag består av kvinnor för kvinnor. Skulle en SDare påstå att SD är för mångkultur hade den haft fel oavsett vad den själv kallar sig.
detta påminner mig väldigt mycket om d3kins. saknar hans närvaro i feministtrådarna stort just för hans logiska resonemang.
Varför skulle män vara mer våldsamma än kvinnor?
S3ON:
Varför är det så? Varför tas ej kvinnors våld mot män på lika stort allvar? Är det de gamla könsnormerna som är boven i dramat? Den som säger att mannen är det starka könet och därför kan försvara sig själv emot våldet.. Eller vad är det?Tråden behandlar fysiskt våld såväl som psykiskt. Diskutera!
Du menar den allmänna debatten? För att mäns våld är ett vanligt och allvarligt problem, medans kvinnors våld inte är det på samma sätt. Det är sällsynt att en man blir allvarligt skadad av sin kvinnas våld och än mer ovanligt att en man blir fast i relationen och ej vågar ta sig ur den. Varför ska det läggas mycket fokus på det som är extremt ovanligt?
Att kvinnor utsätts är extremt vanligt och innebär i många fall stora trauman och livskriser för kvinnor som blir utsatt för det.
Rent juridiskt är det ingen skillnad. En man som utsatts för våld av en kvinna har lika stor möjlighet och rättighet att anmäla och det ska behandlas på samma sätt av polis och domstol.
NiklasW: sällan lyft fram manliga problem
Fast det där är ju bara inte sant, vilket mynona också påpekade.
NiklasW: Varningen?
Jag har sagt till dig att jag drog mig ur diskussionen, men du fortsatte att citera mig. Du fick alltså en varning. Då får du tåla att du inte får något perfekt bemötande. Jag har får länge sedan tröttnat på att gräla med antifeminister på internet. Jag vill få inellektuellt utbyte av människor som 1) Jag tycker om: 2) som kan stimulera mig intellktuellt. Människor som kräver att jag bara ska upprepa och upprepa och upprepa mig om och om igen utan att förstå vad jag säger gör mig bara på dåligt humör.
Jag skäms inte alls för att säga detta: jag har varit deprimerad länge, och min syn på livet nu centrerar kring att stimuleras och ha roligt med människor jag tycker om. Gräl med människor med motsatt värdesystem gör mig bara på dåligt humör och stimulerar mig inte, så jag undviker dem. Jag vet att det gör att meningsmotståndare tar för givet att jag är: 1) dum 2) inte kan svara 3) att de har rätt, osv. Jag har nått en punkt i mitt liv när jag inte bryr mig. Deras åsikt förändrar inte min övertygelse på något som helst sätt, liksom deras övertygelser inte förändras av ett samtal mellan mig och dem. Jag fördrar att umgås med människor med samma nivå av övertygelse som jag själv, och jag skäms inte för att säga det öppet.
Jag skäms inte heller för att säga: mitt mående gör att jag inte har krafter nog att upprätthålla en god karaktär och göra vad som är bäst för mig. Det betyder, att om man citerar mig med något provocerande, så svarar jag trots att jag inte vill och trots att det är dåligt för mitt humör att göra det. Du hade kunnat respektera när jag sade att jag lämnar diskussionen. Du valde ändå att fortsätta. jag erkänner villigt: jag är inte stark nog att göra vad som är bäst för mig, så jag ger efter för provokationer. Det gör jag. Jag påstår inte alls att jag är stark. jag är tvärtom mycket försvagad.
NiklasW: Det är skillnad mellan en rörelse och ett enskilt parti. Hur man definierar feminism är mycket mer abstrakt i jämförelse med hur man definierar ett parti. Jag definierar feminism som en kvinnorörelse utifrån att den i alla tider kämpat för kvinnans rättigheter, sällan lyft fram manliga problem och att den än idag består av kvinnor för kvinnor. Skulle en SDare påstå att SD är för mångkultur hade den haft fel oavsett vad den själv kallar sig.
Du fortsätter, Niklasw. Varför gör du det? Du vet ju vad jag svarar på ditt argument här ovan: Kvinnor har kämpat för kvinnors rättigheter därför att de haft mindre och det därför var nödvändigt för att vågskålen skulle väga jämnt, för att vi ska uppnå jämställdhet, och feminismen numera är lika mycket för män därför att den vill avsakffa könsrollerna . Nog förstår du att det är mitt svar, eller hur? Varför vill du att jag ska upprepa mig, igen och igen och igen och igen? Leder det till att du förstår och håller med mig? Nej, du bara upprepar samma sak nästa gång. Leder det till att jag ändrar åsikt? Nej, eftersom du har fel, vilket jag vet eftersom jag är feminist och vet vad jag talar om. Så varför fortsätter du? Vad får du ut av det? Är du bara sur och vill ge igen? Jag upprepar igen: jag är inte längre debattör. Jag är född med personligehetsdraget att diskutera, något som är dåligt för mig och som jag önskar att jag kunde släcka, men tyvärr är det sådan jag är, och därför gör jag misstaget att ibland skriva i sådana här trådar. När någon citerar mig med något provocerande, som du gör, är jag så svag och har så dålig karaktär att jag svarar, därför att de krävs styrka att ha bra karaktär, och den lilla styrka som blir över från min depression använder jag till att försöka göra mig glad. Så jag gör fel som skriver och svarar, jag misslyckas, men jag skriver åtminstone när jag vill sluta. Du respekterade inte det, utan fortsatte att citera mig. Jag ber dig att sluta. Jag är trött på att ständigt se en massa antifeminister skriva att könsrollerna är medfödda och därför ska de få fortsätta som de är, jag är trött på att antifeminister kallar feminister manshatare och tror att de har rätt trots att de inte vet vad de talar om. Jag har gett upp alla mina aspirationer om att undervisa och upplysa andra människor. Jag kan diskutera med människor jag tycker om för att stimulera mig: det är allt. Annars vill jag inte göra det, fast min personlighet och dåliga karaktär gör att jag ibland skriver ändå. Jag vill inte debattera med antifeminister i en kukmätartävling om vem som har det mest logiska argumentet och därför vinner. Jag är inte en avgudadyrkare av ett Vetenskaplig Rationellt Maskulint Samhälle - ett sådant är en princip en nazistdiktatur. jag är inte intresserad av att bli respekterad av sådana människor. Jag avsäger mig med glädje alla former av respekt, status och prestige av sådana bara de lämnar mig ifred, och väljer att stimuleras av människor som gillar och respekterar mig och mina åsikter oavsett om jag vill delta i kumätar-debatter eller inte. Och nu ber jag dig att sluta citera mig. Tack.
Tickstart:
Ännu ett ogrundat påstående. Det finns ju svart på vitt att de är de visst? Men fakta är kanske inte relevant för dig. Tjejer är rätt utåtagerande, det kanske du vetat om du umgåtts med några. Menar inte som en töntig diss utan undrar mest var du fått din världsbild ifrån, och hur tjejerna du hänger med är. Allt du skriver är ba helt galet, fast du skriver det som om det vore santrätt kul ibland.
Det är för övrigt inte riktigt något att skryta med att kvinnor i din omgivning vill ge dig stryk.
Nachac:
Det är för övrigt inte riktigt något att skryta med att kvinnor i din omgivning vill ge dig stryk.
haha kanske inte 
Så mycket ilska, så mycket frustration. Inte konstigt det blir som det blir.
