Tänker ofta: "är det för sent?"
Men jag har varit sjuk så länge, både fysiskt och psykiskt (deprimerad), jag kunde faktiskt inte göra bättre, och mitt bästa räckte inte, men det var faktiskt det bästa jag kunde göra.
Jag kan bara fortsätta att hoppas på det bästa.
det är aldrig försent, det är en sak som är säker. saker kan vara försent utifrån vissa specifika kriterier dock, det är möjligt.
Pappa har cancer. Läkaren tror att den går att bara skära bort och jag hoppas han har rätt.
tycker lite illa om min släkt )): Eller nej de är väl som de är oså men orkar liksom inte riktigt hänga med dem pga mkt energikrävande. Ena sidan är liksom ett virrvarr av att prata illa om folk som inte är där och vara allmänt bläh och ignoranta och opålästa. Men liksom samtidigt godhetstörstande filurer som berättar om allt fint och bra de tkr att de gör. typ. Och det får man väl kanske. men det är lite störigt också. En del är ju bra förstås osv. Och andra sidan kan liksom knappt prata om annat än politik och det slutar likadant varje gång med "AJAAAAA nu ska vi inte diskuterq politik VAD JOBBIGT DET ÄR MED KOLLEKTIVTRAFIKEN OCH VÄDRET OCH POLLENALLERGIN OCH" "SKÄNDA INTE KOLLEKTIVTRAFIKEN!!!!"
mamma frågade mig om jag kunde färga hennes ögonbryn <3333 tyckte att det var ett oerhört tillitsbevis. dålig ide i övrigt men var fint iaf heh.
i övrigt går relationer typ sådär D: har stängt av mer eller mindre alla notiser så folk får inte tag i mig nu om de inte har bra timing >:-) Såg att jag hade ett par skypemeddelanden som jag inte orkat kolla på men är det ngt viktigt får de väl skicka röksignaler tills jag har lust. heh inser nu varför relationer går dåligt. men S: gör faktiskt ej så med relationer jag bryr mig om !!!
flygkärra:
tycker lite illa om min släkt )): Eller nej de är väl som de är oså men orkar liksom inte riktigt hänga med dem pga mkt energikrävande. Ena sidan är liksom ett virrvarr av att prata illa om folk som inte är där och vara allmänt bläh och ignoranta och opålästa. Men liksom samtidigt godhetstörstande filurer som berättar om allt fint och bra de tkr att de gör. typ. Och det får man väl kanske. men det är lite störigt också. En del är ju bra förstås osv. Och andra sidan kan liksom knappt prata om annat än politik och det slutar likadant varje gång med "AJAAAAA nu ska vi inte diskuterq politik VAD JOBBIGT DET ÄR MED KOLLEKTIVTRAFIKEN OCH VÄDRET OCH POLLENALLERGIN OCH" "SKÄNDA INTE KOLLEKTIVTRAFIKEN!!!!"mamma frågade mig om jag kunde färga hennes ögonbryn <3333 tyckte att det var ett oerhört tillitsbevis. dålig ide i övrigt men var fint iaf heh.
i övrigt går relationer typ sådär D: har stängt av mer eller mindre alla notiser så folk får inte tag i mig nu om de inte har bra timing >:-) Såg att jag hade ett par skypemeddelanden som jag inte orkat kolla på men är det ngt viktigt får de väl skicka röksignaler tills jag har lust. heh inser nu varför relationer går dåligt. men S: gör faktiskt ej så med relationer jag bryr mig om !!!
vad fin läsning, orden sviker mig men fint med fint som är fint. fint. <3
har konstig relation till färgen gul. )= Trodde att jag gillade gul mer och att jag borde måla mer med gul men det är ju jättejobbigt/sjukt otacksamt ??
Nej men, det går inte riktigt.
Jag jobbar hela tiden med att återhämta mig psykiskt från depressionen och fysiskt från sjukdom men det fungerar inte, jag klarar det inte när jag samtidigt tillbringar en tredjedel av min tid varenda dygn med konstant oro, konstant oro över mina relationer, det går aldrig över, det stannar aldrig, oron finns hela tiden där och vad fan i helvete har jag att bli frisk för?
Är det någon som är glad för att jag sliter så hårt med att bli frisk?
Är det någon som ens tror på mig när jag säger att jag gör det?
Jag borde dö. Jag skulle bli lyckligare då, och eftersom jag alltid tvingas ta första steget till kontakt skulle ingen av dem märka att jag vore död förrän flera månader efter min begravning. Vad har jag att leva för och varför ska jag leva?
Idag ska jag träffa bl a mormor och moster 
gillar dom
mynona:
Nej men, det går inte riktigt.
Jag jobbar hela tiden med att återhämta mig psykiskt från depressionen och fysiskt från sjukdom men det fungerar inte, jag klarar det inte när jag samtidigt tillbringar en tredjedel av min tid varenda dygn med konstant oro, konstant oro över mina relationer, det går aldrig över, det stannar aldrig, oron finns hela tiden där och vad fan i helvete har jag att bli frisk för?
Är det någon som är glad för att jag sliter så hårt med att bli frisk?
Är det någon som ens tror på mig när jag säger att jag gör det?
Jag borde dö. Jag skulle bli lyckligare då, och eftersom jag alltid tvingas ta första steget till kontakt skulle ingen av dem märka att jag vore död förrän flera månader efter min begravning. Vad har jag att leva för och varför ska jag leva?
kram <3 det suger att inte se det li bättre av ansträngning. Håll ut
hade varit så jädra coolt att bara japp, det där är min pojkvän.
Tänker på pappa hela tiden. Hela. Tiden. Såg hans namn i systemet på praktiken häromdan och då gick det verkligen upp för mig att det är på riktigt. Han har cancer. Var också tvungen att säga till min handledare hur det ligger till och att jag inte kan ha något att göra med hans vård för att det är min pappa. Blev så förvånad över att min röst blev ostadig när jag berättade det. Hade aldrig riktigt sagt det högt innan, förutom till sambo då. Och mamma låtsas som ingenting. Nog för att hon och pappa typ inte har någon kontakt men det här vet hon ju om.
Jaja, nu ska jag sova. Godnatt dagboken!
Borde sova pga ska upp tidigt imorgon men vill kolla att karln kommer hem säkert. Trots att han literally är en frisk 9-minuterspromenad från hemmet. Kanske mitt liv skulle vara simplare om jag inte var så hönsmammig av mig.
uh. höll på att explodera över en grej. bryr mig alldeles för mkt och vill helst ta distans till person, känns ensamt här hemma när man planerat dagen för att saker och ting ska funka - så blir man själv ändå pga personen avviker
Krångligt med khal drogo. Känns mörkt och deppigt, inga bråk eller så tho
Jag saknar så oerhört mycket att vara själv tillsammans. Att dela tystnad med någon. Att titta upp och se dig försjunken i din egen värld. Att stillsamt få knacka på och ta del. Att sno fötterna om varandra i varsin ände av soffan. 🙁
