"Du verkar vara väldigt trevlig och komplex, man blir liksom glad bara av att du existerar, hoppas verkligen dina projekt går bra"
blir nästan typ rörd. fast mig var det nog inte menat till.
Relation till mig själv: kass. Just nu hatar jag mig själv. Förstår varför det är svårt för andra att tycka om mig.
morsan är sur på mig som vanligt fr att jag sålde fonder utan att säga någonting till henne, och hon öppnade min post igen. hon säger att jag ska sköta allt själv ändå lägger hon sig i allt jag gör på ett jävligt otrevligt sätt. jag är en slampa, jag är lat, jag är dålig, jag är korkad, varför ska jag ens ha henne i mitt liv? vill inte prata med henne hon hjälper mig ändå inte. en vecka med mjuk röst och så köpte hon mat till mig och d är vad hon kan bidra med, skiter för fan i mat, jag behöver en förälder som kan stötta och hjälpa mig. idiot.
och hon sa att jag inte blev som hon trodde, att hon trodde jag skulle vara tjejig, ha snygga klänningar, målade naglar, smink och gilla handväskor
Jullunch med familjen. Eller som jag kallar det varje gång vi ses, hetsiga diskussioner med provokation och jämfotahopp på alla kända ömma punkter som det enda målet.
Gnager på en pepparkaka och dricker starkvinsglögg. Jag vill bara dö.
När jag skriver "efter många om och män"... herregud.
- Alltså nästan varje gång jag blivit sen har det varit för att jag gjort mig fin för dig. Men sen blev jag så besviken för du var helt vanlig. Inte ens parfym hade du, liksom..
- Men jag använder inte ens parfym
- Jo, du har gjort det på fest
- Ja men är det fest när jag ska träffa dig?
- Det bör vara..!
så sa vi ej men hade lika gärna kunnat låta så
Day 3141:
Still single..
Ogillar. Att hur bra vi än faktiskt hade ikväll, som varje kväll, så kastar dysforin en blöt kvävande äcklig filt över allting och jag gråter. Hon sover. Jag är uppkrypen i ett hörn av en enorm soffa i hennes vardagsrum. Med den största rädsla att hon ska vakna. Se mig så här svag. Samtidigt vill jag bara ha en av de där kramarna och att den aldrig tog slut. att allt försvann. Ta mig bara här ifrån. Döda mig. Varför torterar jag mig själv såhär
Hade sex precis ;D
det går bra nu kompis det går bra nu
pengar rullar in som det ska
det går bra nu
raggar upp boys
så re ska va
det går bra nu kompis det går bra nu
Jag vet inte riktigt, jag tänker för mycket. Blir det på så vis blir det ju milt talat något att skryta med, men jag vet inte om det är att gapa efter lite väl mycket. Så kan det väl bli, dock, det är väl inte något så monstruöst otänkbart, har inga egentliga skäl att tro att det inte ska förverkligas, men nog känns det att utmana ödet
Det gör (kanske) nästan mer ont när han blir avvisad än när han avvisar mig. Så är det inte bara med honom utan med alla; blir hellre sårad än att se någon sårad. Kan jag göra något för personen så är det mer ok men värst är det när jag inte kan göra något eller när det jag gör inte betyder något. I en sådan situation vill jag hellre må dåligt och om det gick hade jag överfört personens smärta till mig själv. Kanske för att jag vet att jag skulle klara av det.
Jag hoppas bara att hon inte Plågar honom på grund av det jag gjorde, som hon anklagade honom för. Såklart var det mesta på grund av honom men hon har missförstått hela grejen och det finns ingenting jag kan göra åt det, tyvärr.
även om alla mina handlingar inte är perfekta så vill jag nästan påstå att många utav mina råd ibland är det.
- Men hallå, den som får råden kanske inte tycker de är perfekta???
mm men jag tycker & det får jag göra. & som jag skrev så är inte alla mina handlingar perfekta och att publicera en text här är en handling.
hör ej hemma i tråden kanske men ville skriva
Känner att det är en bit mellan att snacka om en masochistkatt, om bra och dålig disney, om att ha kuddkrig med självvållade monster och hjärnspöken till "Och du, var aldrig rädd att skriva till mi. ... Jag lovar att inte skjuta dig ifrån mig och sluta skriva. De måste du veta. För jag bryr mig mer än du kan förstå." Fattar ej när det blev så... seriöst. Känner inte att det finns själ för personen att höra något den inte kommer att först. något den inte kan förstå. Jobbig förvirring.
