Nystart.
snor:
det har snart gått åtta månader. åtta månader och ingenting har förändrats. inte ens lite. jag har ljugit för mig själv och fått mig själv att tro att jag gått vidare, men jag är fortfarande kvar på samma jävla ruta som för åtta månader sedan.
jag söker inte sympatier här jag mår bara väldigt dåligt över det och vill gnälla. det hjälper inte att säga som du gör, tyvärr, men jag tackar verkligen för omtanken. jag hoppas att jag kan se lika positivt på framtiden som du en dag. just nu kan jag inte det oavsett hur mycket någon försöker ändra min inställning.
Du har all rätt att gnälla, tro inget annat. Ibland tar man tyvärr ett steg fram och sedan hela två steg bakåt. Som utomstående tror jag nog att man kan se att du visst kommit en bit - du har lyckats avleda tankar på honom till och från, eller hur och det är jättestort? Du spenderar mer tid med vänner nu än när du var "på ruta ett"? Det är väl självklart att du känner saker när han gör sådär, vore lite udda om du inte gjorde det. Jag kan ibland bli arg på mig själv som råkade ut från en sak tillbaka i augusti 2011(tog slut med ett ex) eftersom det vi hade var så jävla bra. Men jag sumpade det, dock ej med flit. Tog nog minst ett år, säkert ett och ett halvt, innan jag slutade vara "kär" i honom.
Vill inte att du ska må dåligt, förlåt om jag på något sätt verkade nedlåtande, var ej meningen, utan som jag sa att man ibland behöver gå rakt på sak. Ta hand om dig (ja, jag vet att du inte sökte sympati, men vill ändå att du ska det).
Varför är så många rädda för att vara ensamma? Jag respekterar iallafall ungkarlar, ju längre de har vart det desto mer respekt har jag för dem.
Stekarn:
Varför är så många rädda för att vara ensamma? Jag respekterar iallafall ungkarlar, ju längre de har vart det desto mer respekt har jag för dem.
Dat motsägelse när det kommer från dig öhhh med tanke på "MÅSTE GÄNGA MIG INOM 2 MÅNADER ANNARS KOMMER JAG DÖ ENSAMMMMMM 
"
snor:
det har snart gått åtta månader. åtta månader och ingenting har förändrats. inte ens lite. jag har ljugit för mig själv och fått mig själv att tro att jag gått vidare, men jag är fortfarande kvar på samma jävla ruta som för åtta månader sedan.
mitt första förhållande varade ungefär en månad, men jag sörjde honom i ett helt år. jag trodde inte heller att jag någonsin skulle komma över det, för det känns verkligen inte så när man är inne i det, men man gör det. för mig gick det över när jag träffade nästa pojkvän, som för övrigt var en jävla idiot, men fortfarande. det är bara att acceptera att du inte kommit över honom just nu, vare sig det gått 8 månader eller inte.
Allting blir bättre i någons sällskap. till och med tristess och tårar blir roligt i någons sällskap. synd det inte går att lära sig hur vänskap fungerar.
Kudhos:
Dat motsägelse när det kommer från dig öhhh med tanke på "MÅSTE GÄNGA MIG INOM 2 MÅNADER ANNARS KOMMER JAG DÖ ENSAMMMMMM
Yeah well för tillfället har jag inte gängat mig. Så för tillfället är jag respektabel. När jag har gängat mig (i sommar) kommer jag inte vara lika respektabel, jag kommer troligen sluta träna, dissa polarna när de ska ut och festa, men jag kommer vara hundra procent ärlig om det + att det kommer ha gått så lång tid att jag ändå kan behålla min värdighet.
känner att jag bättrat på relation till en klubbkamrat när vi åkte från träningen ihop. går rätt lätt att prata då hon gått samma utbildning som jag går och för att vi har karaten gemensamt
PMR: Vill inte att du ska må dåligt, förlåt om jag på något sätt verkade nedlåtande, var ej meningen, utan som jag sa att man ibland behöver gå rakt på sak. Ta hand om dig (ja, jag vet att du inte sökte sympati, men vill ändå att du ska det).
Blivande_japan:
mitt första förhållande varade ungefär en månad, men jag sörjde honom i ett helt år. jag trodde inte heller att jag någonsin skulle komma över det, för det känns verkligen inte så när man är inne i det, men man gör det. för mig gick det över när jag träffade nästa pojkvän, som för övrigt var en jävla idiot, men fortfarande. det är bara att acceptera att du inte kommit över honom just nu, vare sig det gått 8 månader eller inte.
tack för omtanken gurlz - jag försöker att tänka positivt, även om det är svårt i nuläget. inser nånstans därinne att det kommer lösa sig men ändå är det som att jag stänger in mig själv i dåliga tankemönster ibland och inte ser ljuset. blööö. nåväl - tack iaf.
Stekarn: Yeah well för tillfället har jag inte gängat mig. Så för tillfället är jag respektabel. När jag har gängat mig (i sommar) kommer jag inte vara lika respektabel, jag kommer troligen sluta träna, dissa polarna när de ska ut och festa, men jag kommer vara hundra procent ärlig om det + att det kommer ha gått så lång tid att jag ändå kan behålla min värdighet.
varför ska du gänga dig när du ser negativt på det?
HOR-UM SOM MAN LOGGAS UT FRÅN NÄR MAN SKRIVER EN LÅNG TEXT!!!!
undrar varför x jämt missförstår mig med flit. det känns som x letar konflikter där det inte finns. tycker det är onödigt. varför är folk så överlag? tycker mig se sådant i de flesta relationer. tycker alla borde chilla och sluta va så defensiva hela tiden. inkl. jag själv.
x har nu förklarat att hen har en dålig dag. mm, fast detta var ej första gången. jag blir trött på att folk bortförklarar sina beteenden.
är så trött på att försöka kämpa för att få en vänskap att fungera. det känns som det alldeles för många gånger hänger på mig. varför kämpar nästan ingen någonsin för mig?
