Lilla Lady:

haha märks det så väl?

Ja

Ena halvan av familjen kan jag prata om nästan allt med, andra halvan pratar jag inte speciellt mycket med.

Har ett fåtal nära vänner, varav typ en/två jag pratar regelbundet med. De i klassen och andra kompisar pratar jag väl mest bara om vardagliga saker med.

Släkten träffar jag aldrig.

Trodde jag kände mig själv, men har insett att jag hade fel.

Gör väl inte så mycket tillsammans förutom när datorn/datorerna krånglar. Pratar inte om så mycket heller.

Mamma och pappa:
Kan berätta det mesta för dem om jag vill. Vi har roligt tillsammans, delar många intressen (kanske inte så konstigt) och jag får sätta mig nära i soffan och skratta dem jättehögt i örat när något roligt händer på tv utan att de blir allt för arga.
Syskon:
Kommer bra överens med dem allihopa och vi har oftast roligt tillsammans. Är storebror närmast, förmodligen för att vi är så lika och gillar ungefär samma saker och har en massa interngrejer för oss.
Beztisar:
Har kvar två supermeganära från gymnasiet som jag känt i 4,5 år. Berättar i stort sett allt för dem, i detalj. Och vi klänger på varandra.
Vänner:
Det är så olika från vän till vän, men antar att jag trivs med dem eftersom de är mina vänner.
Släkt:
Har en helt awesome släkt. Känner mig så sjukt jäkla lyckligt lottad. Träffar alla åtminstone någon gång per år, och det känns lika fint och bra varje gång.

Vad smörigt allt det här låter...
För att ta ner det på jorden kan jag tillägga att även dessa fantastiska personer jag just skrev om också är människor och att vi så klart har dispyter någon gång ibland.

Jaha, mig själv också...
Ööh jo det är väl cool för det mest oss Antraxar emellan.
Ibland tycker jag att jag är störig och tappad, men det vägs upp av att vi har så roligt tillsammans.

kraamisz:

Pratar lite ytligt sådär som man oftast gör när man bor under samma tak.

Hurdå?

en distanserad relation...till dom flesta

envitkossa:

Har ett fåtal nära vänner, varav typ en/två jag pratar regelbundet med.

De går alltså inte i din klass? Går ni i samma skola?

envitkossa:

Trodde jag kände mig själv, men har insett att jag hade fel.

Vad är det som har fått dig att ändra dig?

Exiled:

Gör väl inte så mycket tillsammans förutom när datorn/datorerna krånglar. Pratar inte om så mycket heller.

Familjen?

antrax:

jag får sätta mig nära i soffan och skratta dem jättehögt i örat när något roligt händer på tv utan att de blir allt för arga.

antrax:

Är storebror närmast, förmodligen för att vi är så lika och gillar ungefär samma saker och har en massa interngrejer för oss.

Pratar ni om känslor också?

antrax:

Har kvar två supermeganära från gymnasiet som jag känt i 4,5 år. Berättar i stort sett allt för dem, i detalj. Och vi klänger på varandra.

antrax:

Har en helt awesome släkt. Känner mig så sjukt jäkla lyckligt lottad.

Det är du verkligen också.

antrax:

Vad smörigt allt det här låter...

Inte alls.

antrax:

För att ta ner det på jorden kan jag tillägga att även dessa fantastiska personer jag just skrev om också är människor och att vi så klart har dispyter någon gång ibland.

Sånt är livet. De kan ändå vara fantastiska.

antrax:

Hurdå?

Ja men typ att man stöter ihop med varandra och utbyter några ord. Ibland blir det lite mer, som när vi sitter och tittar på någon TV-program..

rödtjur:

en distanserad relation...till dom flesta

Men det känns väl inge bra?

kraamisz:

Familjen?

Har inte så stort intresse av att vara "del" i en familj eller vänskapskrets.

kraamisz:

Pratar ni om känslor också?

Jadå. I och med att vi är så lika så har vi många liknande problem och förstår den andre när den känner sig tyngd av något. Det är rätt asbra.

kraamisz:

Ja men typ att man stöter ihop med varandra och utbyter några ord. Ibland blir det lite mer, som när vi sitter och tittar på någon TV-program..

Trodde inte det var standard när man bodde under samma tak, men aja.
Jag tycker att du ska försöka få igång konversationer lite mer. Dina familjemedlemmar skulle säkert uppskatta det och förhoppningsvis skulle ni komma varandra närmre. Hitta något gemensamt.

mami:
pratar med varje dag på telefon
frågar alltid om råd när jag ej vet hur jag ska göra
ringer alltid till när det gått bra/dåligt för mig i skolan för att få beröm/pepp

bror:
pratar med några ggr i veckan på telefon+lite på um

fader: pratar inte så ofta med, men tkr vi har en rätt bra relation. båda har svårt för att prata om känslor osv så vi har väl inte världens närmsta relation drf

andra bror/halvbror:
träffar några ggr om året. pratar aldrig i telefon el via internet med ej osams med iaf

vänner: spenderar mest tid med de i skolan och gugge eftersom jag mest är i skolan. har 1 väldigt nära vän utanför skolan, men båda har haft fullt upp de senaste så vi har inte hörts så mkt. hare bra med gugge

släkt: har i princip ingen kontakt med. träffar några av mina kusiner+moster mest, men blir inte alltför ofta det heller. de jag uppskattar mest iaf. lite inombördes släktfejd på min faders sida så har ej kontakt med de flesta av dem alls.

Exiled:

Har inte så stort intresse av att vara "del" i en familj eller vänskapskrets.

Okej

antrax:

Jadå. I och med att vi är så lika så har vi många liknande problem och förstår den andre när den känner sig tyngd av något. Det är rätt asbra.

Ja, det låter verkligen toppen.

antrax:

Jag tycker att du ska försöka få igång konversationer lite mer. Dina familjemedlemmar skulle säkert uppskatta det och förhoppningsvis skulle ni komma varandra närmre. Hitta något gemensamt.

Jag vet inte...min pappa uppskattar det itne iaf. Jag försöker prata lite ibland, fråga saker, men han blir bara sur. Det går inte att prata så mycket med honom över huvud taget, han blir bara irriterad. Mamma däremot, henne går det att prata med. Inte om känslor dock. Det är itne så att hon inte vill lyssna, men jag vill inte prata om känslor med henne. Vi kan ju prata om annat.

Blivande_japan:

pratar med varje dag på telefon

🙂 Träffas ni inte så ofta?

Blivande_japan:

bror:
pratar med några ggr i veckan på telefon+lite på um

Vem på um?

Blivande_japan:

fader: pratar inte så ofta med, men tkr vi har en rätt bra relation. båda har svårt för att prata om känslor osv så vi har väl inte världens närmsta relation drf

Huvudsaken är att den inte är direkt dålig 🙂

Blivande_japan:

andra bror/halvbror:
träffar några ggr om året.

Varför så sällan? Bor han långt bort?

Blivande_japan:

hare bra med gugge

kraamisz:

🙂 Träffas ni inte så ofta?

kraamisz:

Varför så sällan? Bor han långt bort?

de bor ca 40 mil bort. träffar min moder en helg varannan månad el ngt.
storebror jobbar dessutom mkt i norge och bor ej hemma och hälsar inte så ofta på, och när han gör det är oftast inte jag hemma

kraamisz:

Vem på um?

ironman

Mamma och pappa: Väldigt bra relation. Vi kommer bra överens. Vi kan prata om mycket, men inte mina känslor (kan knappt göra det med någon).

Syster: Världens bästa person. Vi är väldigt nära. Hon är, hittills, den enda person jag kan vara mig själv helt och hållet med.

Vänner: Jag är ingen bra vän och jag har nästan förlorat all kontakt med mina vänner. Får ändra på det.

kraamisz:

De går alltså inte i din klass? Går ni i samma skola?

Nej vi bor inte ens i samma stad längre, men åker hem dit ganska ofta så vi brukar försöka träffa dem då.

kraamisz:

Vad är det som har fått dig att ändra dig?

Allt möjligt, jag överraskar mig själv både positivt och negativt hela tiden.

kraamisz:

Mig själv: Försöker förstå hur jag mår, men det är för komplicerat.

Hur är det själv, vad är det som gör det komplicerat?