hej chib!

litet händer, har nog slagits av något "virus" som man alltid får höra på vårdcentralen om man söker hjälp. har lite samvetskval för att jag inte orkade bege mig ut och umgås med bra människor i afton. vad händer hos dig?

sjukling! har det blivit en hemmadag med serier och chips? eller tillhör det det förflutna? nä, chips och serier måste vara evigt. 

det som händer hos mig är att jag övar på att utöva tolerans och förståelse. det går hyfsat. jag tror att jag har lyckats bättre än vad jag trodde att jag skulle, vilket alltid är något. annars um:ar jag bara runt och kollar läget. 

mm hatar när folk tjatar på att man ska följa med till nåt ställe man inte vill till

serie och glass blir det kanske.. 

har nog alltid sett dig som ganska tolerant och förstående. 

blev inte tjatad på, men låter jobbigt ja.

ja, kör på det. det är det är lördag, men "får" vara uppe sent och äta godsaker utan dåligt samvete. 

det är intressant hur olika människor kan uppfatta en så vitt annorlunda! jag vet de som inte skulle hålla med. vore intressant att utforska detaljerna kring vad som gör att människors uppfattning skiljer sig åt. 

kommer det fler tillfällen att kunna gå ut med det goda sällskapet?

har du någon serie på gång? 

det är nog en fråga med oerhört många svar, men vore nog lika intressant som svårt att utforska. tror att de flesta umare hade stått på min sida i alla fall.

jag är lite osäker, börjar väl tappa förtroenden nu eftersom jag är i en period när jag orkar rätt lite. men i praktiken blir det snart lättare.

"Gör något åt ditt patetiska liv nu dammit"

10 min senare sitter jag registrerad på nått forum och skriver på The Bullshit lounge. Känner att jag lyckas...

Du hittade den bästa tråden på forumet direkt, det går bara neråt fr. med nu

det där med att vara sjuk, i början finner jag någon slags trygghet i att känna dåligheter fysiskt för då är det mer okej att känna detsamma psykiskt men sen blir jag bara irriterad på begränsningen eftersom sjukdomen oftast slår till när som mest sker omkring. tror att jag hade gjort hela min omgivning tokig vi sjukdom om jag hade flyttat in i ett kollektiv eller på annat sätt tvingades ihop med okända människor vid sjukdom. brukar tänka att den där myten om "mannens förkylning" inkluderar mig. 

Kroppen reagerar med sjukdom när vi är som mest mottagliga för det. Inte konstigt.

har rivit upp sår i hela hårbotten

nej, jag förstår det. men det jagar inte iväg frustrationen. det kan till och med lägga skulden på mig. nu stressar jag upp mig till sjukdom när jag borde packa och hitta inkomst och fixa mitt liv, typiskt mig att inte fixa någonting och så vidare.

får man bostadsbidrag om man är utan inkomst?

ja.  

nice, hoppades på det. tack för svar!