Kommer inte ihåg

Matrix 3 - var väll bra =)

Night Claws
rätt kass

Why did I get married?
Lättsam komedi, varken bra eller dålig

Trespass.

Spännande, fartfylld. Det hände kanske lite väl mycket, vilket kunde vara spännande och oväntat. Men också förvirrande och lite väl mycket.

äta sova dö

Mongol

Bra, spännande, lugn, vacker, blodig, härlig, sorglig ibland glad ibland, realistisk fast fantasifull på samma gång

The Perks of Being a Wallflower.

Jättebra film. Fin. Hjärtvärmande.

Nära och Kära

Rain Man
En berättelse om den arroganta och egoistiska Charlie Babbitt, som sedan tonåren brutit kontakt med sin far, som efter faderns död får reda på att någon annan har ärvt faderns förmögenhet. Och denna "någon" råkar vara den autistike Raymond, som också är Charlies äldre bror. Berättelsen kretsar kring den yngre broderns försök att till sig vad han anser vara hans rättmätiga halva av pengarna, för att sedan övergå och lägga fokus på relationen och utbytet mellan Raymond och Charlie. En fin historia om två människor som finner varandra.

Sedan:
TBP AFK: The Pirate Bay Away From Keyboard

Såg Fight Club igår. Hade inte gjort det tidigare.

Mycket bra film fast det kändes ibland som att de hamrade in samma poäng lite väl många gånger. Kändes som att de beskrev den rätt bra redan i scenen där lägenheten sprängs, "I have all the conditments but no food".

Before Sunrise
Before Sunset

Den första av dom två var med flera längder bättre än den andra. Tyvärr. Man kunde känna kärleken och passionen genom rutan, men uppföljaren kunde inte riktigt hitta tillbaka till den där påtagliga romantiken och det gjorde mig besviken. Det blev inte samma magi.

Den sista och avslutande filmen i trilogin kommer nu i vår - nio år efter den andra. Det känns väldigt äkta när dom faktiskt väntar så länge, precis som i filmen. Gillar konceptet. Hoppas att den här kan ge ett värdigt avslut.

Sinister. Var helt okej.

Night Claws tror jag
inte särskilt bra nej

Céline et Julie vont en bateau - Phantom Ladies Over Paris (1974)

Två kvinnor träffas och slår ihop deras vardagar. De hittar till en melodram som utspelar sig i en parallell verklighet.

Riktigt häftig, lekfull, rolig, charmig och tokig. Jag vill dock gilla den mer än jag gör. Det blir lite väl spretigt och ojämnt när alla Rivettes idéer läggs ut på speltiden som är över 3 timmar. Rivette leker med narrativet, med klippningen, med tittaren, med karaktärerna, med metafilm, med verklighet och fiktion. Det märks att han är intresserad av den kreativa processen i filmens uppbyggnad, men jag gillar faktiskt La belle noiseuse bättre som film, den enda andra filmen jag sett av honom. Den är dock runt 4 timmar, men har ett bättre flyt och är lite mindre lekfull och tokig.

Här handlar det också mycket om magi (vilket märks direkt i början) och minnen. Och det är lätt att se hur berättelsen har att göra med Alice's Adventures in Wonderland. Sedan är hånandet mot melodramor lite kul och fiffigt, speciellt med att huvudkaraktärerna själva hånar filmen i filmen och går in i melodramen själva.

Jag hade nog föredragit om Rivette gjorde detta lite mer minimalistiskt på något sätt. Fortfarande bra är det i alla fall. Många minnesvärda scener. Mycket stark trea, det är nog en film som tjänar på att ses flera gånger. Är rätt sugen på att se om den, emellertid får det vänta ett tag.

3/5