Hej base

Låter som vi har nästan identiska historier. Upptäckte precis som du bara rodnaden en vacker dag. Rodnar av exakt samma saker som du och får också brännande kinder utan anledning då och då.

Har inte provat tabletter för problemen som du, däremot ipl laser som kostar en hel del pengar och har hjälp exakt 0 så här långt.

Kan du ge några exempel på bieffekter från esb förresten?

Rober:

Det finns en sida där det står alla bieffekter. vad jag förstått hjälper ESB för få som har rodnader och svettningar men hjälper inte mot flushing som är det vi lider av.

Adda mig på msn kan vi komma fram till gemensdamma metoder. Jag känner att jag är på god väg. Kanske kan vi slå ihop våra kloka huvuden till att lösa våra problem.

base8105@hotmail.com

ex på biverkningar
I bästa fall extrema svettningar och du kanske blir av med ditt problem.

i sämsta fall: Konstant feber med hängande ögonlock. Din kropp beter sig som du har konstant feber och är berusad och du är som en zombie. Bara gud vet vad de långsiktiga effekterna är.

Rätt självklart om man meckar med sina nerver att det blir soppa...

..

Första gången man är här på över ett halvår ja, får väl skriva nåt i "min" tråd även om jag inte har nåt direkt att bidra med. På det egna planet kanske flushingen har förbättrats något, men marginellt. Det mesta annat har däremot försämrats men det hör inte riktigt hemma här kanske...

base, ja din historia är alltför välbekant, efter fem års malande har vi väl fått fram att en del av de saker du nämnt kan hjälpa lite för vissa men tyvärr är det väl mest accepterande och väntande på ålderdom som verkar vara mest effektivt. Men som sagt, vi är alla olika även om vi kanske har likartade symptom så jag vill inte tala för alla här, bra om folk orkar kämpa vidare iaf, på olika sätt, och jag måste nämna att det finns bra mycket värre saker folk råkar ut för även om detta är skitjobbigt på sitt sätt. Sliten klyscha men vafan, nåt måste man ju försöka med

Aja, vi kanske kan få nåt pris snart för lång och gammal tråd...

Här är en till med ständigt röda kinder. Läste det första inlägget som Mole skrivit i den här tråden. Kunde lika gärna varit jag som skrivit det.
Allt i den texten stämmer in på mig.

Har haft detta problem i 12 år nu. Tycker det bara blir värre o värre.

Jag instämmer med Mole ovan.. För min del blir det inte heller så mkt skrivet här nuförtiden. Även om Mole varit här längre än mig så räknar jag väl mig också till de gamla rävarna.

Shit, det finns mycket att skriva. Mycket att läsa också, för den som vill rota sig igenom 49 sidor om livsångest. Grattis till fem år, tråden.

Men jag är hursomhelst lyckligare nu än när jag började få KPRF hösten 2005. Nyckeln för mig har varit att acceptera sjukdomen (och behandla så gott det går med Vbeam-laser). Det blev en livskris på ett par år, hoppas den är över snart. Det känns som att jag har hopp om att må bra en vacker dag.

Så här i efterhand handlade inte mina problem bara om hudsjukdomen, även om jag kände det så då.

Ha det fint!

Jag har inte heller varit inne på den här tråden på x antal månader och tillhör de ursprungliga pionjärerna för den här tråden. För min del har det generellt inte heller blivit mycket bättre, men vissa dagar är bättre än andra, som för er andra. Jag är i alla fall glad över att jag har ett arbete och kan klara av det. Hur går det för er andra nuförtiden, Mole t.ex.? Jobbar ni eller undviker ni möten med människor så gott det går?

När det är som värst brukar jag tänka att "vem tusan bryr sig om 100 år", även det en klyscha om någon

Avalanche: Får jag fråga vad du arbetar med?

Jag har varit hemmafru i 6 år nu o håller på o klättrar på väggarna. Är så trött på o gå hemma, jag vill gärna ut i arbetslivet o vara social, men mina kinder hindrar mig. Vill inte att folk ska titta på mig o viska elaka ord om hur jag ser ut.
Skulle helst vilja jobba för mig själv så ingen ser mig, gärna i en sval lokal så kinderna inte hettar upp. Är det ens möjligt?
Funderar starkt på o få bli sjukskriven pga detta. Men hur kul är det?
25 år, aldrig jobbat o redan sjukskriven!

Vad jobbar ni andra med? Är någon sjukskriven pga röda kinder?

Notlikeyou, jag förstår att det är hemskt att gå hemma hela dagarna. Jag tycker inte att du ska försöka bli sjukskriven, det finns garanterat jobb som passar även dig, även om det är svårt nu i denna lågkonjuktur. Du kanske kan börja med telefonförsäljning eller försöka få tag i något företag som sysslar med marknadsundersökningar via telefon. Ett lagerarbete kanske skulle passa dig, tidningsdistrubutör, lastbilschaufför, postutkörare, vad vet jag.

Själv jobbar jag på ett privat litet företag med 8 anställda, men ibland med möten med andra och de mötena suger verkligen. Det är i alla fall bättre att vara ute och försöka än att sitta hemma för det blir inte bättre av det, snarare en ond cirkel. En stor träff för oss som lider av detta skulle kanske hjälpa lite psykiskt i alla fall?

jag vet jättemånga som ALLTID är sådär jätteröda i ansiktet, som om dom nyss varit ute och åkt skidor en kall vinterdag ungefär. Men... so what liksom? Förstår att det är skitjobbigt att ha det själv, men trösta dig med att andra tänker inte så!

Kanske inte direkt känns lättare för det, men bara så du vet. 🙂

rober_87:

Är det någon som har någon aning om vad detta kan vara, eller är det någon som rodnar som har liknande problem?

Tja.

Jag har uppmärksammat att matvanor har en tydlig inverkan på huden och kindernas skick, vilket jag återkommer till.

Det är tydligt att hudens skicka överlag speglar kindernas skick.

När man har en period där kinderna är i riktigt kasst skick och känsliga och jävliga, så är nästan alltid hela huden i tydligt dåligt skick. Just områden där KP finns är flammiga och det kan uppstå som djupa "finnar", som du beskriver rober_87.

Men för mig går detta i perioder, där jag ibland nästan blir förvånad över hur bra det ser ut. Det finns nästan inga spår av KP och kinderna är bara lite lätt röda men framförallt lugna och stabila.

Vad jag då insett är att det har mycket med vad jag äter och göra.

De aggressiva försämringar som kan komma tycks nästan alltid komma när jag under kanske 1-2 dagar har ätit ovanligt mycket mat av halvfabrikat eller skräpmat, färdigblandade saker, typ nån indisk röra med curry och grejor, samt kolhydrater som potatis. Plus lite godsaker som tårta och nån paj (socker så att säga).

Det skulle kunna beskrivas som någon form av allergisk reaktion, men det är långvarigt, som om kroppen sjuknar. Så huden blir dålig och kinderna blir väldigt känsliga och flammiga. Det kan även finnas tendenser till tunghet och huvudverk.

Men efter nån vecka med striktare matvanor så kan jag komma tillbaka till en period då jag åter igen blir förvånad över hur bra det är.

Det kan ju vara värt för dig att prova en striktare kost, typ LCHF. Samt fullständigt skippa alkohol och allt som har med socker o göra. Sen se vad som händer.

Hej Alla!

Har läst igenom en stor del av tråden, och det finner mig intressant att denna tråd hållit i 5 år!!! Helt otroligt men också helt underbart eftersom det påvisar att en stor del av folket lider av ett vanligt problem - röda kinder.

Jag har alltid sedan liten haft en känslig hy och varit lätt rosig. Min mor vårdade den så gott hon kunde, men när väl tonåren kom så tog man ju saken i egna händer, det vill säga man brydde sig inte så mycket (vem tänker på sånt när man ändå är så ung och man ser inte samhällets ögon på en som när man är vuxen och fullmedveten)

Dagen då mina tankar började kretsa kring problemet röda kinder var när jag skulle redovisa inför min klass. Jag var 12 år gammal och blossade upp. Kommentarerna jag fick efteråt var ej positiva utan mer hånande. Från den dagen och genom min ungdom till och med avslutande av gymnasiet och några år efter det hade jag problem med lätt röda kinder samt starkt röda när jag utsattes.

Vad menas med när jag utsattes? Jo, som att åka tåg, buss, stå i kassan på ica och från ingenstans blossa upp, prata med folk och så vidare.

Jag undvek sociala sammanhang, muntliga redovisningar och allt som jag visste skulle göra mig röd. Det till och med gick så långt att jag tåg tåget tidigt hemifrån till skolan för att slippa åka med folk och rodna (kom mer än 1,5 timmar för tidigt till skolan) och började röka (för att minska blodkärlen - de dras ihop av rökningen) samt efter gymnasiet att dricka alkohol under vardagen för att "våga" mer.

Jag har använt otaliga foundation för att täcka, och visst de täckte, så mycket att man istället blev kallad för kladd kaka än för rädisa.

Jag stängde in mig i ett hörn och lät problemet STYRA MITT LIV!!! De enda sammanhang som jag ingick var att gå ut och festa (då alkohol fanns med i bilden). Blev en fest prins men dagen efter grät man eftersom man ej vågade ta sig ut genom dörren för att köpa mjölk på ica.

Eftersom jag alltid haft intresse för naturvetenskap så var jag alltid noga med att ha adekvat fakta framför mig. Jag har gjort många undersökningar och samlat ihop mycket information om röda kinder, rodnad osv.

Det jag kommit fram till och som jag använt mig av är att vi människor är skapade olika. Alla har komplex över något och det är när dessa komplex blir en del och styrande faktor av vår vardag som det blir ett problem.

Jag tog tag i problemet eftersom jag ORKADE inte tillåta mig underkuvas röda kinder.

Jag köpte en special foundation - covermark för att täcka lätt min rodnad (som sagt har lätt rosiga kinder, och som första steg från problemet samt för självförtroende) och efter det utsatte jag mig som bara den! Jag åkte utomlands för att plugga till läkare, jag släppte de trygga livet hemma och tillät mig nu stå på egna ben där jag var TVUNGEN att socialisera mig och bortse från röda kinder för att överleva.

Hur gick det då? utomordentligt!!! Tackvare min ändrade inställning till problemet så kunde jag äntligen ta kontroll över mitt liv. Istället för att känna "Å nej nu kommer jag rodna och alla kommer så "INTRESSANT" studera ut mig" så satte jag spiken i väggen och bara gjorde det som behövdes. Skulle en redovisning göras, så tänkte jag inte så mycket på det utan bara gick upp och gjorde det. När jag satt tillsammans med vänner och diskutera och plötsligt dök något samtalsämne upp som instenktivt aktivera min rodnad (mot min vilja) så istället som förr i mitt liv undgå problemet så tog jag tag i det och fortsatte konversationen med resultat att rodnaden hann ej komma före min vilja och lugn.

Ju mer man utsätter sig desto mer van blir man och med detta blir resultatet att man anpassar sig, man anpassar sitt problem och lär sig att hantera det.

Till alla Er där ute. Röda kinder är inget problem utan det är ett vanligt symtom på känslig, nervös hy, på genetiska ting, på dåligt självförtroende osv. Tyvärr är det en sådant som lätt kan upptäckas av andra människor och skapa onödiga konfrontationer. Men, kom ihåg då att med tiden när Ni lärt Er att det finns inget att skämmas för och ingen dömer en efter färgen på kinderna utan efter ens PERSON Ja då spelar det längre ingen roll att man rodnar, och en vacker dag så rodnar man ej mer eftersom man längre inte ens tänker på det.

Jag läst olika snuttar i tråden, om operationer mot rodnad, som är den samma som operationer "ETS" (dock får många bestående och JOBBIGA biverkningar), om olika salvor och mediciner som skall hjälpa. Men jag kan inte sluta fråga mig själv, om nu detta lösningar finns varför kvarstår problemet för så många? Jo, för man tagit tag i en sidolösning som skall hjälpa en, istället för att begrunda sina tankar om ens problem.

Tiden går fort, det är kanske jobbigt idag men börja jobba på det, skapa en stark självbild samt vårda din hy! Va stolt över den du är! och låt folk döma dig, de som gör det är inget och ha, de som gör det har själva problem som de gråter över. Men Du ska ej påverkas av det!

Ens känslor är en produkt av ens tankar, och tankar grundar sig i ens uppfattningar, idéer, erfarenheter. Känslorna skall ej styra en utan DU - JAGET - ska kontrollera en.

Tips till Er där ute.

* Ett första steg kan vara att prata om det. Låt problemet vara ett öppet problem, så kan det vara lättare att se det mer objektivt.

* Köp någon lätt faoundation som täcker, och ser naturlig ut. Med detta kan man psykologiskt iaf intala sig att ingen ser, och många gör ej det heller, vilket är väldigt givande.

* Utsätt Er. Istället för att springa ifrån de stunder då Ni vet att Ni kommer att rodna, stanna kvar icg uträtta de Ni skall göra. Låt även detta bli en lek, utsätt Er på vardagen när Ni inte är tvungna, allt för att förstå och ta kontroll över problemet.

* Samt tänk positivt. Idag kanske alla skrattar åt en, men imorgon är det en ny dag. Alla har en historia bakom sitt liv med upp och nedgångar. Låt inte de dåliga trycka ner Er, utan låt det bara bygga upp Er.

* De med aktiv rödhet, vårda Er hy. Ta reda på när den aktiveras, vilka situationer som skapar röd ansikte och försök vara mildare då (inom sport, mat, hudvård, osv) Huden är som kroppens alla organ, ett levande ting som behöver bästa omvårdnad och som påverkas av omgivningen. Nummer ett är nog iaf att skydda huden, köp någon fuktighetsgivande kräm som kanske tom lätt/mer täcker och innehar hög solskyddsfaktor, komplettera sedan med sund förnuft och kanske någon salva som är ner kylande, lugnande.

Nu har jag iaf lagt fram mina erfarenheter, hoppas att det hjälper någon där ute iaf.

Tack för mig!

MVH

Rädisan

Nu när det är kallt och jävligt ute. Så har jag återigen börjat tillbringa mer tid till att försöka hitta svar och lösningar på problemet.

Jag envisas fortfarande med att det har med tarm och kost och göra.

Hittade en intressant sida där just det jag hela tiden vart inne på tas upp på allvar.

"Proteinintolerans, Candida och Lektiner orsaker till "autoimmuna" sjukdomar!!!"
http://www.zarahssida.se/blog.php?bid=811&print=1

"Senaste forskningen: Nästintill alla sjukdomar härstammar från tarmen... Läckande tarm bakgrunden till nästintill alla sjukdomar!"
http://www.zarahssida.se/blog.php?bid=806

Lyser i ögonen på mig.

har också lite problem med det här, hade ganska mycket finnar för ett tag sedan så andvände någon "salva" på ansiktet. stod att man kunde få rodnad men senast jag använde det var typ för 3 månader sedan :P. har också haft andra gradens brännskada i ansiktet :/ kanske är därför. har varit nästan för vit innan

Hej alla här! Så många vi är med samma problem.
Jag är en tjej på 20 + som också är en "blusher", och jag mår skit av detta. Jag har testat ALLT, utom operation eller botox då, men ingenting hjälper. Jag går från vit till knallröd på 2 röda, och oftast händer detta när vid en oväntad situation, som när man möter någon jag känner på ica.
Jag läser på högskolan och nu är det så att jag vid ett tillfälle rodnade för en kille i klassen. Inte för att jag tycker han är snygg eller nåt, det bara hände. Och efter den gången rodnar jag VARJE GÅNG HAN KOMMER I NÄRHETEN! Detta har han märkt, och från att ha varit trevlig mot mig har han nu börjat kolla konstigt och ta avstånd.
Jag orkar inte ha det såhär. Andra har märkt min rodnad också och hans kompisar har börjat smila när det händer. Jag HATAR att bli såhär missuppfattad! Problemet är att jag vill inte att de ska gå runt och tro att jag är helt såld på honom, vilket jag inte är! Jag är faktiskt kräsen när det gäller killar, och denna situationen står mig upp i halsen.
Jag blir enormt stressad i hela min kropp av min ansiktsrodnad, som har gett mig social fobi.
Vad ska jag göra? Kram på er alla