Zerafina: För tillfället är hon den sekundära pycnoharkessiska teorin, innan var hon ditt bästa jag
Aha varför byter hon hela tiden vet du det?
Ja men då är hon kvar 😀 Saknade hon lite.
Ska testa hur tyst man kan göra pulvermos. Hungrig som fan
har folk något trängande behov värre än diarré som gör att de måste outa andra??
att ha en bra känsla är ju helt uruselt när det inte finns något att göra med den...
Varför mår jag så kasst, när jag har det bättre än 99% av resten av människorna på jorden?
säger godnatt nu.
tla:
Ska testa hur tyst man kan göra pulvermos. Hungrig som fan
Ge en uptdate på hur tyst det gick att tillverka
Var kul som fan ikväll, tack Stekaren 
mina önskningar inför det nya året:
att jag ska bli lycklig. att jag ska få känna sinnesro. att kunna få njuta av saker utan att veta att jag måste betala i form av ångest efteråt. att kunna leva i nuet. att jag ska kunna lägga 2013 bakom mig. att våga äta, våga sova, våga leva. det är allt jag vill.
Fuuuuuuuuck! Tinnitus!
Precis som förra året vid den här tiden då
såeh, jag började fundera över kärlek och sånt. för att jag skrev ett blogginlägg där jag bl a tog upp mitt ex och en stund som vi hade tillsammans som var den lyckligaste i mitt liv. det var det verkligen. minns att jag stannade upp och tänkte att jag var världens lyckligaste, flera gånger, just då.
och så började jag tänka. hur gick det fel? hur kunde den fantastiska lyckan få mig att börja grina idag? av sorg? jag var så lycklig. jag insåg att jag inte borde vara lycklig. nånsin. för att vara sådär lycklig, det är att vara fullkomligt sårbar. att ge någon sitt hjärta, sin själ, hela sitt allt och ba "här, du får det. gör vad du vill med det, litar på att du tar hand om det". men ingen jävla människa som utgett sig för att vara kär i mig har någonsin älskat mig tillräckligt för att faktiskt hålla hårt i mitt hjärta. de bara sliter itu det och kastar det åt sidan. varenda en.
jag börjar tro att jag inte är gjord för att älskas. eller älska heller. att jag bara ska leva ensam. det känns så nu. det känns hopplöst att ens försöka när jag vet att resultatet alltid blir likadant. jag är inte älskvärd. det är bara så helt enkelt. jag känner mig så jävla korkad. så jävla dum för att jag på fullaste allvar trott, varje gång, att jag är älskad. att jag kommer att bli bra behandlad. att "den här gången är det rätt". jag känner mig så naiv. så jävla blåst, fånig, löjlig. hur kunde jag ens tro att någon som jag kunde vara älskad? hur kunde jag få för mig att jag bara kan ge mitt hjärta till nån och faktiskt förvänta mig att personen bryr sig?
jävla fittsonia. dra åt helvete. bry dig aldrig mer om någon igen. aldrig mer.
