gif:en får mig att tänka på hur exet brukade köpa så mycket rosor när vi var tillsammans, och ja.. explosionen säger väl sitt. lite symboliskt för hela relationen och att det är jobbigt just nu
Armagedon:
Vad betyder det? :S
019linnea:
gif:en får mig att tänka på hur exet brukade köpa så mycket rosor när vi var tillsammans, och ja.. explosionen säger väl sitt. lite symboliskt för hela relationen och att det är jobbigt just nu
Det kan gå lite upp och ner i perioder, men det tenderar oftast att lösa sig på bästa möjliga sätt.
Men det är ju inte så lätt alltid när det strular med exen.
Styrkekramar!
Armagedon:
Det kan gå lite upp och ner i perioder, men det tenderar oftast att lösa sig på bästa möjliga sätt.
Men det är ju inte så lätt alltid när det strular med exen.
Styrkekramar!
mjo, det är inte helt smärtfritt.. tack <3
Avregistrerad:
Här skriver alla hur de mår just nu. Motiveringar är välkomna.Jag mår rätt bra. Har gymmat ett tag och börjar se resultat. 🙂
Jag är deprimerad, min flickvän gjorde slut med mig för 3 veckor sedan och fick reda idag att hon har legat med en annan kille redan och jag är fortfarande kär i henne så det suger...
Exakt såhär:
Har idag insett att jag är mycket mer lättpåverkad än vad jag trott. Det som fått mig att inse det var inget lovande.. :'(
AndersLkpg: till
Åh såg inte att du skickat meddelande, tack för svaret! Var rädd om dig.
Tickstart: Åh såg inte att du skickat meddelande, tack för svaret! Var rädd om dig.
Ingen fara, varsågod! Tack så mycket, var rädd om dig du också!
har ett sår på läppen, det känns som att jag har feber men har inte det.. jag mår dåligt idag, 🙁 har lite negativa tankar. ..
skakar. Fick också mitt brev från mottagningen om min utredning. dom tyckte samma sak som föra gången, att det var dom på psyk som var tvungna att skicka en remiss till honom när eller OM(!) dom ansåg att jag skulle få komma tillbaka till mottagningen. Verkar som jag måste göra den neuropsykiatriska utredningen, annars så kommer det bli omöjligt att ge mig hjälp. Fick min journal också, står främst om sånt som kommit ifrån psykiatrin, det som står får mig att framstå som koko, typ, har konstiga tankar, inga kompisar, håller på med en ideologi som kallas transhumanism etc. Om du ska göra en trans*utredning, var jävligt försiktigt med vad du säger, för dom kommer haka fast sig på allt som går att använda mot dig.
Men det är okej. Sverige är ett bra land här får alla leva i den identitet dom har och ges den hjälp av samhället som kan behövas för att stött denne i sitt liv. Så tragisk nivå av skenhelighet det här samhället har. Men vem är jag att tänka inget annat än ett skadat kolli som inte passar in i samhällets dokumentmallar.
Hatar kläder. Hata. Hata. Om man har mindre smickrande drag, och former så snackas det om att framhäva det man väl har. Men problemet är att jag har noll saker jag kan framhäva och jag vill dölja allt egentligen. Men känns som folk tittar ännu mer när man går åt det extrema hållet. Har inga nice långa spiror, utan har alldeles för korta ben för min längd. Jag har inga större bröst jag kan framhäva eller nå vacker form siluett på dem, och jag måste ha bh för annars är jag jätteobekväm och är rädd att folk ska ha ytterliggare anledningar till skratta åt mig. Jag har inte längre den smala midjan, ingen bak att framhäva. Ingen mage att framhäva för då syns mina märken. Har inte heller något drag i ansiktet som människa någonsin skulle avundas. Vackra ögon verkar vara bland det viktigaste. Jag har aldrig fått någon komplimang om mina ögon, för det finns inget att säga. De bara finns där, trötta, trista och tomma. Ingen sprakande färg. Inga fylliga, vackra läppar. Inget tandleende med vit tandrand och fina tänder. Nä, för de har såklart hackat sönder med och borstat sönder. Hemsk näsa som fortfarande är sned. Det jag fått höra är "finast" på mig är typ nyckelbenen och jävla kul är det. Det är inget man tittar på när man ser varandra i ögonen. Är ba en ful kompott av omatchande delar. Vill inte ha den här kroppen. Hatar att se, höra om och vistas bland andra människor, media m.m. Det trycks med normala alt. fina utseenden i ansiktet på mig.
försöker tillåta alla känslor komma ut, inte hålla tillbaka ilska, tårar, lycka, allt. har gråtit varje dag nu sen han gjorde slut, två månader snart. tiden har gått supersnabbt och jag känner lite som jag förutspådde - att han har gjort ett dåligt beslut och att jag fortfarande är besviken och ledsen. frustrerad. han får göra som han vill med sitt liv och det kan jag bara acceptera, trots att det är skittråkigt för min del
inget spelar någon roll i princip när han inte är med längre, visst kan jag göra saker men allt känns så meningslöst. livet var komplett för mig när vi var ihop, kände mig också så tacksam över att ha honom och ville göra allt för att ha kvar honom.
vågar heller inte direkt ligga med andra killar ifall han skulle ångra sig, det känns som att det skulle göra situationen mycket mer komplicerad. han har sagt att jag får göra som jag vill och att jag inte behöver tänka på honom mer, men att det såklart gör ont om jag blir ihop/fifflar med någon annan kille. han älskar mig ju fortfarande, vilket gör det nästan svårast att engagera sig andra killar. får skuldkänslor.
tror dock att vi aldrig kommer vara tillsammans igen. vill bara bort från honom men ändå vänta och hoppas på att någonting händer. vet dock att det är värdelöst och bara drar ut på lidandet, vill göra något, önskar att jag kunde säga något som får honom att ångra sig.
är glad över att mamma kommer förbi på söndag, och att jag ändå ska träffa en kille imorgon. kommer bli så roligt 
