PMR:
Behöver ligga tror jag. Kroppen vill. Men inte hjärnan... eller så är det tvärtom. Vet inte hur det ska gå ihop dock, att göra något sådant och känna intimitet och samtidigt inte behöva visa sig och att den andra parten inte ska kunna granska ens kropp. 

100%

är kluvet eftersom när jag är ensam hemma så ba "yeah, maybe" sen slutar det alltid med "nej, det känns jobbigt

mitt sinne är som ett slukhål. hjärnan gapar efter alla intryck, slukar dem hela och spyr sedan upp. 
jag vill sluta känna vad alla andra känner. sluta bry mig. sluta ta åt mig av onödig skit.

Rutten Torsk

Ont i magen. Hade ju blivit inställd på att den där dagen aldrig skull komma. Nu ligger bollen hos mig. Är jobbigt när man har bollen. Vågar inte gå in för hårt och missa. Är en urusel målskytt.

Är lite varm i kinderna för hon skrev världens finaste meddelande och jag vet inte ens vad jag ska svara på det och tiden bara går och jag ogillar när inte telefonen vibrerar till ibland längre och jag är sur på mig själv och allt känns ganska fint ändå.

NEMI:
Är lite varm i kinderna för hon skrev världens finaste meddelande och jag vet inte ens vad jag ska svara på det och tiden bara går och jag ogillar när inte telefonen vibrerar till ibland längre och jag är sur på mig själv och allt känns ganska fint ändå.

underbart att läsa! njut av det! det är ingen brådska att svara heller 😉 följ känslan bara

så himla opepp på exakt allt. utom att lämna sverige, det är jag sjukt pepp på. kom igen tiiden

slö

har blivit så beroende av sällskap att jag inte ens klarar att vara ensam en timme

mynona:

underbart att läsa! njut av det! det är ingen brådska att svara heller 😉 följ känslan bara

mm tycker gärna att de kan få kännas så här ganska länge till

As kasst. Problem med min ätstörning och mina andra hjärnso
pöken. Känner mig som ett misslyckande. Livet går inte bra och jag vill bara sova för evigt.

Mycket cirkulerar i denna skalle. Önskar att jag kunde lägga saker bakom mig.

Det känns som att hela ens liv är en lögn. Om folk bara visste en del ting. Nu fick jag det att låta lite som att man var falsk, så är det inte riktigt. 

Har jättesvårt att ljuga. Även när det kommer till vitlögner. Däremot kanske man utelämnar en del. Så har det inte alltid varit. Under en lång tid så ljög jag ständigt. Ljög om allt möjligt för att jag skämdes över mitt liv och kände mig som världens mest ointressanta prick på denna jord. Tvångstankarna var så starka och skräckfyllda att det inte gick att ignorera dem. "Om du inte säger det där högt, så kommer din bror bli antastad av peddot." Skammen över lögnerna genererade i ännu mer ångest. Men jag kunde i alla fall andas ut för stunden över att jag trodde mig ha lyckats hindra min otur från att påverka någon annan.
Får fortfarande sådana tankar ständigt. Får dem jämt när jag pratar med människor, gäller dock inte lögner då i regel, utan random meningar. Vilket ibland kan ge fel bild av mig.

Ja, lol, hela det här jävla inlägget skriver jag pga en jävla tanke vars skräckscenario inte bör yttras.

Lobotomera mig snälla.

Är jag vaken eller drömmer jag? Spelar det längre någon roll? När jag sluter mina ögon, har jag mardrömmar. När jag öppnar mina ögon, ser jag mardrömmar.

kasst. it feels like I am on the end of my rope.