Ryckningar från ena ögat, beror nog på trötthet. Annars skapligt.
är så fucking jävla frustrerad
Väntar på dagen då jag är så frustrerad så att jag kommer att göra nånting vettigt.
Men inser att den dagen inte kommer.
Så blir mer frustrerad.
Och ju mer frustrerad desto mer kommer hoppet om att jag kommer att göra nått vettigt..
En cirkel.
är trotsig, protesterar mot mina plitker
Idag har jag mått bra. Spenderat dagen med att glida runt i träningsbyxor på stan och druckit energidricka, för att sen hänga med en gammal stockholmsvän som är nere på besök. Mycket nöjd.
har mått skitdåligt sedan jag började äta mirtazapin 
murabrab:
har mått skitdåligt sedan jag började äta mirtazapin
ibörjan gör man ju ofta det när man börjar med sådana mediciner
Har sån ångest just nu. Tänker på hur förjävligt allt är. Känns bara hopplöst. Försöker tänka att jag ska få hjälp nu, att det kanske blir bättre nu när jag börjar gå till en psykolog, men samtidigt hånler jag lite mot mig själv och tänker att pff, nej, du är ett hopplöst fall, vad fan tror du? Jag vet inte... Så mycket känslor på en gång. Så mycket hat, kärlek, sorg, ilska. Min passion är på många sätt väldigt bra, och jag är ofta glad att jag är en passionerad person. Men det ställer till så jävla mycket för mig också. Allt är liksom i kontraster. Antingen skitbra eller skitdåligt. Mestadels dåligt, nuförtiden. Ugh. Vill bara dö.
Har ingen framtid.
Framtiden är körd. Jag har vetat det ett bra tag nu. Men har tvingats till att lura mig själv att det finns något jag kan bli. Men det är just det - en lögn. Hade jag inte träffat dig, så hade jag kanske kommit åtminstone en liten bit. Istället trampar jag antingen på samma ställe eller går baklänges.
Det finns saker som jag inte kan prata med en enda människa. Jag kan inte få reflektioner angående mina livsval jag står inför - val som är livsavgörande och kan gå antingen så rätt eller förvärra min situation ännu mer. Jag tror under 90% av tiden att det ändå inte kan bli värre. Dem där resterande 10%-en sätter käppar i hjulet för mig. Har man absolut ingenting att förlora, så kan man gå "all in". Jag orkar inte.
skit xP
hej jag e typ deprimerad? men ingen vet för då skulle folk bara ta avstånd från mig.. och det sista jag behöver är att känna mig ännu mer ensam..
Det finns inget i det här livet för mig. Oavsett vad jag gör blir allt fel. Människan jag ser i spegeln gör mig mer ont för varje dag. Döden tar upp mer och mer av mina tankars tid. Jag vet att det är den enda vägen. Ändå försöker jag bortse från allt och fortsätter att krossa mig själv. För"det är bättre så"
NEMI: Jag vet att det är den enda vägen.
Det är det inte. Vet att det känns så och vet att det är svårt att se hur det kan bli bättre, men det kan det. Kram!
Kan inte slut jämföra mig med andra. Det går inte. När jag inte dömer mig själv, så gör andra det, så jag blir ständigt dömd.
Är en misslyckad jävla fyrkantig fettklump.
Zymba:
Det är det inte. Vet att det känns så och vet att det är svårt att se hur det kan bli bättre, men det kan det. Kram!
tvivlar starkt på det. Kommer aldrig bli accepterad eller sedd som den jag är och känner mig själv som. Det finns tyvärr inget att hoppas på.
PMR:
Kan inte slut jämföra mig med andra. Det går inte. När jag inte dömer mig själv, så gör andra det, så jag blir ständigt dömd.Är en misslyckad jävla fyrkantig fettklump.
kram 🙁 <3
