Ellis:

jag betedde mig nog inte helt normalt kring mat och ett av hans ex har haft anorexia

oki, då förstår jag lite bättre. det är nog något sådant som krävs för att man ska kunna se, förstå, och stötta på riktigt. egen erfarenhet på något sätt.

Ellis:

jag vet att jag borde vara förnuftigare

enligt vem?? du är förnuftig, och klok. DU är det, däremot sjukdomen, som tar upp en stor del av dig just nu är helt korkad. Man känner sig korkad och dum i huvudet av det här. Man vet ju att det man gör är fel, och att man beter sig som en barnunge, ändå kan man inte göra något åt det. Det sitter inte i åldern, du är drabbad av en hemsk sjukdom, det kan du inte rå över.

Ellis:

För mig är det helt ovärderligt att kunna fråga någon om alla knäppa saker som jag får för mig

Gud, det skulle jag aldrig våga göra. Skäms så för allt konstiga grejor jag håller på med, och funderar över. Jag är ju trots allt ganska så smart innerst inne, och vet vad som är rätt och fel, skulle skämmas ihjäl om någon alls skulle få reda på hur barnsliga och korkade mina tankar låter..
Vågar inte be om hjälp, vågar inte lägga något på någon annan, förutom lite på min mamma då, hon får dra det tunga lasset, tycker så synd om henne..
Det kan kanske bero lite på att när jag mådde som sämst så lämnade min pojkvän mig, för att han inte orkade mer, för att han tog på sig för mycket ansvar angående mitt mående. Efter det är jag livrädd för att någon annan ska vända mig ryggen. Vågar inte prata med någon om det, visar mig alltid stark och duktig, som om det här vore den lättaste saken i världen..

Ellis:

Fick redan tidigt förklarat för mig att det inte handlar om vikt egentligen.

Jo, jag vet ju det också, och det är mycket som har spelat in, som fått mig att få ätstörningar. Det vet jag.. Till skillnad från dig då, och många andra. Kanske ska man vara glad för det, vet ej..
Men det tar ju uttryck i maten, och det är den som blir jobbig. När ger sig det egentligen? Jag menar, alla problem runt omkring mig har ju knappast löst sig, och känns inte som om dom någonsin kommer att göra det. Trots all behandling på bup. Vet inte, kan jag glömma att bli frisk från mina ätstörningar innan resten av mitt liv är perfekt?
Hatar det här.. Vill bara bli frisk från det här snabbt, och sen ta itu med allt annat. Men det verkar ju vara omöjligt. Kanske måste jag vänta, och stå i det här gränslandet och trampa kvicksand tills resten har ordnat upp sig..?

Ojoj, har en förmåga att pladdra på om ingenting alls..

puss på dig.

Hur mår jag idag?
Bra kanske, kanske uselt. Vågar inte känna efter, som vanligt..

Vil ha ett matschema. Ingenting är rutinmässigt här hemma. Ingen ordning. Skulle nog kunna slippa flera mellanmål om jag ansträngt mig..
Och när jag inte ätit ett mellanmål så blir mamma besviken på mig och tycker jag borde gjort det. usch, jag är så dum, behöver liksom tryck på mig hela tiden, efter alla dessa månader, jag måste ännu fråga hur många mackor jag ska äta till mellis/frukost.. samma svar samma gång.. Kan inte äta mellis själv, måste ha någon som säger till mig.
Tänk om jag bara hade ett matschema, som sa när och vad jag skulle äta. Skulle nog underlätta en del.. Fattar inte varför jag inte fått det. Var väl inte tillräckligt sjuk eller något..

Börjar fundera på om jag har en extremt hög ämnesomsättning, eller om min kropp bara håller på att lura i mig mer och mer mat, så jag ska bli ännu fetare?!
Får liksom blodsockerfall och skakningar i kroppen hela tiden. Ingen ork och helt matt i kroppen. Blir yr osv. Och det kan hända typ 1,5 timme efter jag har ätit! Måste ju proppa i mig massor dygnet runt om jag ska orka leva mitt liv utan spagghetti i hela kroppen jämt och ständigt. Men jag vågar inte, jag går ju upp i vikt ändå ju..

Har ätit chips och druckit cider nu ikväll, och åt mat med bearniese sås till middag. Ni kan ju bara gissa hur äcklig jag känner mig..

tror jag ska gå och sussa nu, så himla trött, trots att jag sover som en gris nuförtiden. Min kropp får liksom aldrig nog, av varken mat eller sömn.
Ska bli en fet sengångare när jag blir stor..

Hoppas ni har en trevlig kväll, till skillnad från mig som inte har något liv..

snosan

Förstår att du är rädd att bli lämnad för det är jag också.. Känns ibland som om alla hatar mig och att alla kommer att överge mig.. Men med min kompis vet jag att det inte kommer bli så. Dels tror jag det beror på att vi bara är kompisar och inget mer för det blir ju inte lika tungt lass att bära då. Det har tagit slut mellan mig och min pojkvän ganska nyligt och det berodde nog till stor del på min ätstörning fast annat bidrog ju också. Det var i och för sig jag som gjorde slut eftersom jag kände att han inte förstod alls och jag fick inget stöd som helst från honom så jag kände att jag bara kommer att gräva ner mig ännu djupare om vi fortsätter vara tillsammans så de blev det som det blev..

Men på något konstigt sätt litar jag på att min kompis inte kommer att överge mig. Dels för att han har så stor insikt i det här med sjukdomen så han vet att det inte är det friska jag som beter mig dåligt utan det sjuka jag.. Jag bara vet att han inte skulle det. Och det hoppas jag att mina andra kompisar inte skulle heller men det känns inte lika säkert..

snosan:

Vågar inte prata med någon om det, visar mig alltid stark och duktig, som om det här vore den lättaste saken i världen..

Men det är inte lätt gumman.. Du behöver inte låtsas vara stark. Ibland är det bättre att låta folk veta hur man mår för hur ska de annars kunna hjälpa.. Men jag vet själv hur svårt det är att prata om sånt här. Speciellt med vissa personer. Men bara för att det tog slut med din pojkvän så betyder det inte att alla kommer lämna dig om du öppnar dig för dem. I så fall är de inga vidare vänner i alla fall...

Förstår att du vill bli frisk så snabbt som möjligt men allt tar tid. Nu när du äter bättre har du i alla fall mer ork att ta tag i annat som känns jobbigt. Inget blir ju bättre av att man inte äter. Det har nog de flesta som hamnat i en ätstörning fått inse den hårda vägen.. Jag har också en massa andra problem att ta tag i och det känns som om vissa sakar aldrig kommer att ordna sig så jag förstår vad du menar..

snosan:

Tänk om jag bara hade ett matschema, som sa när och vad jag skulle äta. Skulle nog underlätta en del.. Fattar inte varför jag inte fått det.

Kan du inte försöka få ett nu. Det borde väl gå att ordna! Kan du inte prata med din mamma och säga att du väldigt gärna skulle vilja ha ett matschema att följa eftersom det skulle kännas lättare då så kanske hon kan hjälpa dig att fixa ett.

Jag ska nog också sova snart. Skulle väldigt gärna vilja sova ut imorgon men numer kan jag inte sova länge på morgonen.. Vaknar tidigt jämt. Tror det beror på den här dumma sjukdomen. Jag vill bara få sova ut så man kan få vara helt utvilad någon gång. Så även om du är trött så är det ju bra att du kan sova i alla fall..

Och gumman, inte kommer du bli någon fet sengångare heller.
Så får du inte tänka. Din kropp håller bara på att reparera skadorna från ätstörningen så då är det ju inte konstigt om du behöver sova och äta mycket.

Ta hand om dig och sov gott!

fryser, ont i halsen, ont i magen.
usch magen bli allt värre!
jag måste ta mina medeciner, ni måste se till mig!
annars bara struntar jag i det.

ska in och träna nu snart,
sedan blir det bio med bror
inte varje dag kanske,
skoj när det väl händer.

ikväll blir det pluggande igen.
usch jag har sjukt mycket att göra nu!
blää.

var hos sjukgymnasten igår.
vi pratade om alla möjliga behandlingsmetoder.
det fanns fyra huvudgrupper.
man kunde ta ko börja med en och övergå till en annan
senare om man ville. man kan få del an alla grupper alltså.
jag valde avspänning, så nästa fredag blir det massage
och lugn musik. me like! ha en underbar dag!

Gäsp.
Det blev ganska kul igår...
Jag är nöjd md mig själv.
Åt gaanska bra på dagen så mådde INTE illa sen..o Mår alldeles prima nu faktiskt
Dock blev det ganska mycket snacka mellan mig o min kompis med äs om maten..usch är rädd att påverkar hennen negativt...speciellt igår..hmm jaja..

Usch jag drack så mycket bara...men så blir det ibland

jag mår SKIT! min mamma har psykiska störningar! hon har förstört mitt liv!

och jag är allvarlig nu

öööörrh..Jag har aldrig varit såhär bakis. Jag kom hem klockan fem igpr natt/imorsse/whatever efter 4 glas vin och 6 cocktails... Men en jävla kul kväll hade vi!!

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,783936,00.html

Här diskuterades häromdan hur hjärnan påverkas om man inte äter..
I got the answer

ja mår ganska piss ida . fövirrad å helt trött . inte vet ja varför
whatever
annars e ja redo för att ut å gå snart .

JAG ÄR FRISK!
Eller alltså... Jag är väl inte helt frisk ännu, eftersom jag fortfarande tänker liite på min vikt och känner mig lite tjock och så......... MEN jag äter normalt igen, utan ångest! Okej.. lite ångest ibland då...
Och jag känner mig inte alls lika tjock som jag gjorde förut, fastän jag har gått upp jättemycket (och känner mig ändå ganska fin )

skrotbil

grattis! att det kan gå så fort att bli frisk! har hört att endel lyckas så bra, men inte många.. för mig lär det ta en lååååång tid. kanske hela livet...:/

Skrotbil__:

MEN jag äter normalt igen, utan ångest!

Åh vad glad jag blir gumman.

Vad har hänt, vad fick allt att vända? Du som var så långt nere nyss..

Hejar verkligen på dig!
Vet att det tyvärr kommer att komma många tuffa stunder framöver, bara du är beredd på det. Men jag vet att du kommer att klara dig igenom dom. För visst mår man bättre när man äter som man ska!?

jossanpossan:

hur hjärnan påverkas om man inte äter..

Åh fy.. Hur kan man vara så korkad och lägga fram ett sådant forskningsresultat, att ens forska om det..
Klart man inte blir mer fokuserad om man inte äter som mna ska och är hungrig, det vet vi ju alla..

verkligen korkat test.. alla vet ju att mat är det som GÖR oss smarta. jag är ett levande bevis på nedgång inom detta område...