farbror gugge:

om du gillar att diska kan du få bo i min garderob

lyx ju.

Cacaoxo:

lyx ju.

att bo i en garderob?:C

farbror gugge:

att bo i en garderob?:C

aa + att diska.

få jag komma o bo hos dig ist?

Cacaoxo:

aa + att diska.

få jag komma o bo hos dig ist?

aa visst. du kommer nog ha det jättemysigt med mina för gamla tshirts och för stora jeans

grönlampa:

SNÄLLA?

Du kanske kan försöka skaffa dig ett helgjobb eller nåt så att du tjänar egna pengar? Det är väldigt oansvarigt och nonchalant av dina föräldrar att inte lyssna och ta dig på allvar. 🙁
Men om du skaffar dig ett jobb så styr du mer över ditt eget liv, det låter som att du behöver bry dig om dig själv lite mer..även om jag förstår att an inte vill "svika" familjen, lite som du tycker att din syster redan gör?

Har du ingen annan vuxen, eller äldre kompis du kan snacka lite med? Annars kan du gå till UM tycker jag..där kan man få prata om allt och kanske att du kan få lite tips. Speciellt det där med dina ätstörningar! Allt sånt där blir ju en ond cirkel.. Du mår dåligt, äter dåligt, mår ännu sämre osv.

Det där med att flytta..det kanske skulel funka om du bor kvar i din stad ändå, med tanke på skolan, om du går?
Annars tycker jag att du ska prata med nån först.. Se om det går att lösa ändå. Har dina föräldrar varit arbetslösa länge?
Stödfamilj är också en bra idé! Min familj var det åt en tjej i 4 år.

farbror gugge:

om du gillar att diska kan du få bo i min garderob. jag använder inte den nu för tiden ändå.

haha, hela din garderob!? det var lyxigt som fan juh

noboundaries1:

haha, hela din garderob!? det var lyxigt som fan juh

den är ganska liten

Jag flyttar till lule om en vecka, häng med vetja

Var bor du nånstans?
Kan inte en början vara att du försöker lära känna nya människor i ditt område (eller utanför?) som du kan börja umgås med lite varje vecka? Eller något liknande som kan ge dig en temporär "flykt från vardagslivet"?

Tack alla ni som är oseriösa.
Mhm.. Detta leder ju ingen vart.
Allstå jag har sådan huvudvärk just nu, känns som om huvudet ska sprängas. Jag hatar min familj som fan. CP. Hatar alla rikemansfittor som ba får allt serverat. Hatar alla jävla tjejer i skolan som gnäller om sin vikt. INGEN BRYR SIG, OK?

ANYWAY. Idag städade jag hela köket för jag pallade verkligen inte vyn av fettigt bord, smulor överallt, osthyvlar, disk, smutsigt golv, rinnande saker i kylskåpet ... you name it.
Städade. Sen kommer pappa hem, börjar laga "mat". Nån jävla olja och köttfärs och mosade makaronklumpar och shit. Inget ätbart. Är hungrig nu. Lika bra det. Ropar: "pappa stöka inte till nu snälla!"

Sitter inne på mitt rum. Kommer ut en timme senare och ser hela köket nerstökat igen. Pappa kollar på tv med mina syskon.
Säger till mamma när hon kommer hem, hon ba blabla jag städar också hela tiden, men säg det till pappa, bla bla.

JÄVLA CP SVIN. Vet inte ens varför jag skriver detta. Ni har ingen aning om hur det känns. Det kanske inte låter så jobbigt men allt detta plus allt runt omkring plus att jag har varit familjens lilla slav sedan jag var typ 7 år och så fort jag nämner att det är stökigt så säger de att jag är en perfektionist men jag är så långt från perfektionist man kan komma. Vill bara ha det normalt.

grönlampa:

Tack alla ni som är oseriösa

Alltså om det gick så skulle du kunna bo hos mig, om det inte vart något trubbel.

Okej, du får flytta in hos mig, men bara om du har liknande musiksmak som jag

har du inte släkt elr nära vänner att gå till?? så skulle jag har gjort ifall om jag var i din läge

grönlampa:

Säger till mamma när hon kommer hem, hon ba blabla jag städar också hela tiden, men säg det till pappa, bla bla.

Det där är typiskt föräldrar. Absolut ingenting du är ensam om, och det är deras problem. Du ska inte behöva bry dig om du inte vill.

grönlampa:

Vet inte ens varför jag skriver detta. Ni har ingen aning om hur det känns.

Det är alltid skönt att skriva av sig, tycker jag iaf.

Nej, ingen här har en aning om hur det känns. Alla sitter i olika problem och så. Men det kan iaf vara skönt att känna att man har något/någon som stöttar en, hjälper en och bryr sig, även om de inte förstår.

grönlampa:

jag har varit familjens lilla slav sedan jag var typ 7 år och så fort jag nämner att det är stökigt så säger de att jag är en perfektionist men jag är så långt från perfektionist man kan komma.

Också typiskt föräldrar.. Inget de säger riktigt på allvar tror jag men jag vet såklart inte. Du ska stå för den du är iaf och det är bra att du gör saker istället för att bara ex. ligga och tänka eller sitta vid datorn hela tiden. Det tycker jag och säkert andra oxå att man bara mår sämre av.

grönlampa:

Vill bara ha det normalt.

Gör det bästa du kan, gå aldrig med på sådant som känns fel. Ibland måste man anpassa eller nåt sånt beroende på vem man är med och vem personen är. Inte byta stil och sånt, det är alltid bra att ha en egen stil! Utan litegrann bara.

Lycka till!

om du inte är tjock och ful så är du välkommen hem till mig!
är 17 år och bor med min bror som e 21 😛