Sodel försöker vinna tillbaka initiativet, rör sig försiktigt åt vänster med en sammanbiten min och följer upp det med ett slag mot mannen.
Dold text: http://invisiblecastle.com/roller/view/2385485/
Så jag tar ett "5-foot step" och attackerar lite kasst. Se bifogad bild höhö.
Jag tror att inkräktarna inte står tillräckligt nära för att Sodel ska kunna Klyva dem, korrekt?
...Hoppas jag inte får ett svärd i magen ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Aranu ser Sodel flytta sig åt sidan, och, trots att han inte är en krigare, försöker han få in ett stick på fienden som dyker upp bakom Sodel.
Dold text: Slog mig att jag inte har något vapen, vad är grundskadan för nävar.
Alexandrus ställer sig i boxningsposition. Redo att attackera för hands snart.
Sodels svingande hammare pareras skickligt av krigaren som nu måste slåss på två fronter. Trots sin delade uppmärksamhet lyckas han dock blockera även Aranus anfall - bucklaren och svärdet stöter hårt emot varandra, och klangen som följer skär genom märg och ben.
Eyra blir arg när hon hör Ludds gny av smärta. Hon misstänker att mannen Ludd verkar ha bitit måste vara ostabil och ger sig därför på att knuffa honom ur balans ännu mer, kanske rent av lyckas fälla honom.
Dold text: Eyras attack = 10 http://invisiblecastle.com/roller/view/2386186/
Eyras försök att tackla inkräktaren möts ett svepande slag med blydaggen. Slaget är dock alldeles för plötsligt och hastigt, och inte bara missar dig utan även gör att blydaggen flyger ur mannens hand och dunsande träffar väggen. Mannen är vapenlös, men ditt försök att knuffa omkull honom lyckas inte riktigt då rörelsen gör att du inte slår emot honom ordentligt.
Dold text: Oj, missade att Eyra agerar först - killen med kollan här är jag inte direkt! XD. Thamine, att knuffa någon är en stridsmanöver - dessa är generellt sett svårare att lyckas med, men ger väldigt bra effekter. Du slår stridsmanöverfördel (SMF, i ditt fall 1d20+2) mot motståndarens undvika stridsmanöver (i det här fallet 14). Om du vinner ligger han sprattlande på marken, men att försöka med sånt här öppnar en lucka i ditt försvar - och redan innan själva knuffen får han en gratisattack mot dig.
Dold text: HrmAv någon anledning ignorerad, så tar Alvina mod till sig och gör ett utsats för ett slag med flatsidan av sitt svärd mot huvudet på den fiende som står närmast i hopp om att göra den mer eller mindre medvetslös.
Alvina siktar perfekt och träffar mannen rakt i tinningen med ett slag som hade sänkt en rese, och han flyger över halva rummet innan han segnar ner på marken, blödande från tinningen. Om han bara är medvetslös är svårt att säga i det dunkla ljuset, men de andra inkräktarna tycks få panik när de ser krigarkvinnans exceptionella styrka, och backar försiktigt ut genom dörren.
Sodel backar försiktigt undan från dörren och släpper förbi inkräktarna, det är ingen idé att ta fler risker än nödvändigt.
Aranu ser Sodels drag, och ser det klocka idet. Medans han gör detsamma tänker han att dvärgen kanske inte är så dum ändå. Där finns i alla fall NÅGOT man kan utnyttja.
Eyra står bara kvar där hon stod sedan hon försökte knuffa mannen. Hon darrar lätt eftersom hon inser hur det kunde gått om Alvina missat. Hon kände nästan luftdraget från svärdet när det gick förbi henne och betraktar de nu de främmande männen. Hon planerar att försöka ta reda på om mannen på golvet fortfarande lever, men tycker att inkräktarna fortfarande är lite väl nära. Hon nöjer sig med att famla rätt på det släkta ljus som hon sist såg på bordet, för att sedan kunna tända det.
Munken ställer sig i en försvarsställning redo att undvika, med batongen i hand. Onödigt slagsmål är alltid onödigt slagsmål, man ska undvika om man kan. Man ska inte bruka våld i onödan. Han hade sett folk bruka våld, och han hade sett effekterna.
De lägger benen på ryggen så fort de lämnat rummet, och dundrar nedför trappan. Vad gör ni när de lämnat rummet? Det ligger fortfarande en man som är (åtminstone) medvetslös på marken.
Sodel säger åt de andra att han vaktar dörren, han måste bara klä på sig först.
Aranu tittar sig hastigt omkring, och hoppas att ingen lagt märke till att han kom in i rummet i endast underkläder. Skyndsamt vänder han ut i korridoren och in i sitt egna rum, letandes efter något att ta på sig. Mannen ägnar han knappt en tanke, van vid att hans underhuggare tar hand om sådant.
