o tempora o mores:

Nej, att vara autonom innebär att man har självbestämmanderätt, att man kan styra sig själv utan yttre tvång. Kommunism ger mycket lite utrymme till personlig autonomi. Den autonoma rörelsen kallas autonom för att den arbetar utomparlamentariskt. Dock så är inte individerna under en kommunistiskt stat speciellt autonoma, då individen inte står i fokus utan kollektivet. De ideologier som lägger fokus på individualism, så som anarkism och liberalism, där är individerna verkligen autonoma.

inte stöttar partipolitik=utomparlamentarisk, precis samma sak som du skrev. jag vet vad kommunism, anarkism och liberalism är, och den sistnämnda ideologin är knappast autonom. 
nu är jag autonom/utomparlamentarisk/stöttar inte partipolitik/hur du nu vill benämna det kommunist och det funkar bra

amsi: och den sistnämnda ideologin är knappast autonom.

Då tror jag att du har missförstått liberalismen, för personlig autonomi är dess själva kärna. Även i den andra meningen är liberaler många gånger minst lika autonoma som den autonoma vänstern: de är missnöjda med det demokratiska systemet och vill att all makt ska ligga hos individen, inte hos politiker eller stater eller vad man nu vill. (De tycker dock att det är helt okej att marknaden, företag och arbetsgivare har en viss makt över människor.)

amsi:

inte stöttar partipolitik=utomparlamentarisk, precis samma sak som du skrev. jag vet vad kommunism, anarkism och liberalism är, och den sistnämnda ideologin är knappast autonom. 
nu är jag autonom/utomparlamentarisk/stöttar inte partipolitik/hur du nu vill benämna det kommunist och det funkar bra

Det är två betydelser av ordet autonom som verkar här, den ena är att man genomför sin politik utan hänsyn till partipolitik = den autonoma rörelsen. Den andra att man har personlig autonomi = att vara autonom under den rådande politiska strukturen, och under statlig kommunism finns väldigt lite utrymme för personlig autonomi. Då personlig autonomi är total frihet över den egna kroppen, total avsaknad av yttre tvång, så den största graden av personlig autonomi återfinns hos anarkismen och liberalismen.

det enda bra med kommunism är att barnen ska uppfostras av andra än sina biologiska föräldrar. det tycker jag är en väldigt bra idé. åtminstone provisoriskt.

Gamlefarbror Pastill:
det enda bra med kommunism är att barnen ska uppfostras av andra än sina biologiska föräldrar. det tycker jag är en väldigt bra idé. åtminstone provisoriskt.

Får ibland känslan av att du skriver inlägg som du hoppas att jag ska hitta och retas reta mig på.

ekivok ekvilibrist:

Då tror jag att du har missförstått liberalismen, för personlig autonomi är dess själva kärna. Även i den andra meningen är liberaler många gånger minst lika autonoma som den autonoma vänstern: de är missnöjda med det demokratiska systemet och vill att all makt ska ligga hos individen, inte hos politiker eller stater eller vad man nu vill. (De tycker dock att det är helt okej att marknaden, företag och arbetsgivare har en viss makt över människor.)

fast då är det ändå någon som har makt över en=inte autonomt

o tempora o mores:

Det är två betydelser av ordet autonom som verkar här, den ena är att man genomför sin politik utan hänsyn till partipolitik = den autonoma rörelsen. Den andra att man har personlig autonomi = att vara autonom under den rådande politiska strukturen, och under statlig kommunism finns väldigt lite utrymme för personlig autonomi. Då personlig autonomi är total frihet över den egna kroppen, total avsaknad av yttre tvång, så den största graden av personlig autonomi återfinns hos anarkismen och liberalismen.

jag har inte pratat om statlig kommunism

Exner:

Får ibland känslan av att du skriver inlägg som du hoppas att jag ska hitta och retas reta mig på.

Uh jag e kommunist avskaffa allt klipp kuken

Tickstart:

 du menar "david batras fru" (kallar henne så) (samt stefan.. nånting, för svetsaren)

I det perfekta samhället så har människor kommit till termer med vad en människa är, en felande biologisk massa, folk ser orsak och verkan och har lagt ner kassa dogmer som inte hjälper någon. Eftersom människan är där den är idag (överlägset alla andra synliga djur i termer av dominans och utbredning) pga sitt intellekt, bör någon form av meritokrati etableras, där, hur det nu blir, förmodligen någon slags styrande grupp människor, som vår riksdag idag, är där för att de är kompetenta, inte för att de är gift med en känd komiker eller är köpta av företag.

Vi betalar en rimlig summa skatt, ett system som fungerar bra med tanke på att få människor frivilligt hade gett bort 50% av sin inkomst för "allas bästa", men de flesta håller med om att alla bör hjälpa till. 50% är dock fullständigt orimligt, om man effektiviserar bort all byråkrati, dvs resurskrävande saker som ligger långt ifrån den faktiska funktionen, så kan man sänka skatten för alla. Jag tycker till viss del att det är orättvist att samma skattesänkning ger en "vanlig" arbetstagare 100:- mer i månaden när det samtidigt ger Lex Luthor (fredrik reinfeldt) 10000:- mer.
Igen - vetenskap - diminishing returns - modeller och underlag för vad som ska gälla, inte bara för att den politiker som yttrar det sa det på ett visst sätt eller för att den allmänna åsikten är på nåt visst sätt - det innebär inte att det är rätt.

Folk tjänar pengar utefter supply & demand ungefär som vi har idag, ett svårare och mer kvalificerat jobb ger mer pengar, man kan inte ta ifrån folk deras instinktiva strävan efter framgång.

Har inte tänkt så mycket på hur jag vill det ska vara, brukar mest säga ifrån när riktningen vi går i är fel.

hans karriär har inget med henne att göra, hon har ju varit politiskt aktiv länge. hans karriär har nog snarare stjälpt än hjälpt henne.

hur skulle dessa utses? grundliga intelligensutvärderingar av oberoende (mm "oberoende") psykologer?

ja men då får man ju sänka andra kostnader och sätta ett tak på löner etc.

isola:

hans karriär har inget med henne att göra, hon har ju varit politiskt aktiv länge. hans karriär har nog snarare stjälpt än hjälpt henne.

hur skulle dessa utses? grundliga intelligensutvärderingar av oberoende (mm "oberoende") psykologer?

ja men då får man ju sänka andra kostnader och sätta ett tak på löner etc.

haha ne klart hon inte är, men hon har inget vett eller någon kvalifikation. Liksom, för att köra en lastbil - YKB, C-körkort, hälsokontroll mm. För att leda landet... Hm få se nu.. En stor mun?
Det duger inte. Men ja problemet uppstår ju när det ska utses representanter.. Vem utser? Det är ju det största problemet med kommunism, "jag bestämmer att alla ska få bestämma!", och det har jag inget riktigt svar på än (funderar inte på sånt här till vardags).

Tak på löner varför sa du, av orättvishetsargumentet eller? Alltså, Sverige var ju åtminstone ganska schysst på det viset att löneklyftorna mellan de rika och de fattiga var, öhm, ja men inte cp-stört stor. Klyftor på det viset är aldrig bra, för någon. Tak kan man inte sätta men, alla bör tjäna en skälig lön. Och skattesänkningar kan handla om istället för endast procentsatser, kanske kronor och ören också. Tänk om alla fått 2000:- i månaden sänkt skatt istället för du 79:- och annie lööf 16000:-. Nu ska det ju inte bli så svartvitt såklart.

amsi: fast då är det ändå någon som har makt över en=inte autonomt

Det är alltid någon, några eller något annan (faktorer du inte kan påverka) som har makt över en. I kommunism är det kollektivet, i liberalism marknaden och företagen, i anarki din familj eller vilka enheter eller grupper det nu är du föreställer dig att människor förväntas samarbeta i. Det handlar bara om gradskillnader, och då är det definitivt rimligt att se både anarkism och liberalism som ideologier som klart förespråkar hög personlig autonomi. En liberal skulle förmodligen argumentera för att du inte behöver lönearbeta för ett företag och att du inte behöver köpa en massa skit du inte behöver; det finns inget som tvingar dig - teoretiskt sett har liberalen rätt också, men ser man till hur människorna, marknaden och kapitalismen fungerar i verkligheten så inser man ju snabbt att det är önsketänkande...

exner: 😀 (är inte så dock)

För mig betyder anarkism ett samhälle helt fri ifrån hierarki och auktoritet men man kan fortfarande ha någon form av statsskick. Ett kommunistiskt samhälle utan hierarki skulle bara fungera om alla var villiga samarbeta, vilket sällan är fallet... 
Så nej jag tror inte att det skulle fungera, men jag vill gärna hoppas att det kan.

o tempora o mores: Nej, att vara autonom innebär att man har självbestämmanderätt, att man kan styra sig själv utan yttre tvång. Kommunism ger väldigt lite utrymme till personlig autonomi. Den autonoma rörelsen kallas autonom för att den arbetar utomparlamentariskt. Dock så är inte individerna under en kommunistisk stat speciellt autonoma, då individen inte står i fokus utan kollektivet. De ideologier som lägger fokus på individualism, så som anarkism och liberalism, där är individerna verkligen autonoma.

Själva definitionen av kommunism är ju ett samhälle där nödvändigheten av yttre tvång avlägsnats, med Marx och Engels ord  "en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling". 

Det räcker med en snabb titt på historien för att se att kapitalismens utveckling gått hand i hand med statsmaktens utveckling. Alla klassamhällen behöver en stat för att kunna hålla ihop och fungera. För dynamiska klassamhällen med mycket motsättningar såsom det kapitalistiska gäller det extra mycket.

Det spelar ingen roll vad man tycker om staten. Den kommer finnas så länge den fyller en nödvändig funktion. Enda sättet att undergräva den är att skapa ett så utvecklat och harmoniskt civilsamhälle att ingen sådan apparat behövs. Och det är vad kommunismen handlar om.

Sen är det helt fel att säga att det borgerliga samhället är en "individualistisk" samhällsform medan det socialistisk är "kollektivistisk". I verkligheten så har alla samhällssystem både sin speciella "individualism" och sin speciella "kollektivism". 

Borgerlig "individualism" är särskilt markerad när det gäller ekonomisk vinning, romantisering av personligt ledarskap, ägande av ting, konsumtion av exklusiva varor. Det är en tämligen ytlig form av individualism. Den är begränsad till vissa mindre sfärer av det mänskliga livet och hårt knuten till egoistiska intressen. 

Däremot är den borgerliga livssynen allt annat än individualistisk när det gäller större sammanhang. Dess individualistiska drag förutsätter en kollektivistisk syn i botten. Synen på "ledarskap", "initiativ", "begåvning" etc grundar sig på ett urvalsresonemang, vars förutsättning är flertalets passivitet och underkastelse. Den borgerliga individualismen är grundad i en social darwinism, dvs i föreställningen om den starkares och "dugligares" rätt till privilegier. Rikedom uppfattas därför i den borgerliga världen som en "belöning" för "duglighet". 

Men även i sig själv bygger den borgerliga livs- och samhällssynen på ofta mycket stränga kollektiva normer. Den är full av föreställningar som fungerar likt kollektiva fördomar: dit hör könsrollstänkandet, äktenskaps- och familjesynen, den officiella moralen, den kollektivt utövade grymheten mot störda eller utslagna människor, vördnaden för auktoriteter och oförmågan att ifrågasätta samhällets grunder. 

Den borgerliga människan är en hjordvarelse. I sina mest extrema former - under tider av kris för den borgerliga ordningen - slår den borgerliga samhällssynen över i en sorts aggressiv kollektivism, förkroppsligad i fascismen. Att den borgerliga kollektivismen ofta blir krampaktig och präglad av social ångest, sammanhänger med att den borgerliga människan ständigt tvingas försvara sig mot sitt eget tvivel och sitt eget hyckleri. Samhällsutvecklingen undergräver skoningslöst de gamla borgerliga gudarnas ställning. Desto häftigare klänger sig de borgerlig tänkande människorna fast vid deras en gång givna bud.

Den speciellt borgerliga kombinationen av individualism och kollektivism utgör också innehållet i den borgerliga frihetsuppfattningen. Den genuina borgerliga människan känner sig inte fri i en omgivning där man ifrågasätter auktoriteter. När hon tvingas möta protestdemonstrationer, samhällskritik, kvinnokamp, sexuell frigörelse och barn som inte låter sig "uppfostras" - då upplever hon dessa yttringar av frihet som "tyranni", "vänsterdiktatur" eller dylikt. Den dag gatorna blir rensade och alla barn är välartade - då upplever hon "frihet". Friheten är för den utpräglade borgerliga människan en upplevelse av social stabilitet. 

Geigerzähler: Vad säger ni?

jag säger att ordet innehåller koko ^^

marx' idealvision är anarki. det som utmärker kommunismen är analys och metod för att nå dit. men bra att du påpekar något många kommunister verkar ha glömt.