PMR:
Ingen kan tvinga dig till att ta medicin. Det är ju inte så att en massa sjukpersonal sitter och håller fast dig och trycker ner piller i halsen på dig. Dessutom så krävs det en del att få drogklassade mediciner utskrivna, iaf om det är seriösa och kompetenta läkare. Man går väldigt sällan från noll/inget till en tung medicin. Man testar i regel lättare mediciner först som inte är drogklassade. Om man gör en utredning så finns dessutom en chans till rätt hjälp, vilket man i stort sett kan glömma om man inte fått någon diagnos(tyvärr). Vet de som genomgått massvis med utredningar utan att få någon lämplig diagnos också, så de istället(må låta sjukt(höhö)) rent ut sagt drömmer om att få en diagnos, så att de äntligen ska få möjlighet till rätt behandling.
tror inte dem skulle skicka hem mig med en massa tunga droger, men vill inte ha någon medicinering alls :/ litar bara inte på att allt skulle gå rätt till....vill inte ha fel diagnos och vill inte heller få en diagnos om det nu skulle vara så att jag faktiskt inte har någon (tvivlar på det, men man vet aldrig...). är väl mina erfarenheter inom sjukvården som gör mig paranoid, vet inte.... vill inte gå dit flera ggr i månaden i två år igen.... och att jag pluggar psykologi så det får väl mig att självdiagnosiera och allt möjligt annat.
beror vad som räknas.
har utsatts for olika psykologtester i formen av en utredning på arbetsförmedlingen för att testa mina förmågor vilken tydligen inte visade på stora problem utan "vissa koncentrationssvårigheter" och "låg ångestnivå". hon ansåg dock att jag borde fokusera mer på personen jag pratar med och titta mindre på omgivningen. skulle kalla det för olika beteendeproblem snarare
Frisk som en nötdkärn.
shatter:
tror inte dem skulle skicka hem mig med en massa tunga droger, men vill inte ha någon medicinering alls :/ litar bara inte på att allt skulle gå rätt till....vill inte ha fel diagnos och vill inte heller få en diagnos om det nu skulle vara så att jag faktiskt inte har någon (tvivlar på det, men man vet aldrig...). är väl mina erfarenheter inom sjukvården som gör mig paranoid, vet inte.... vill inte gå dit flera ggr i månaden i två år igen.... och att jag pluggar psykologi så det får väl mig att självdiagnosiera och allt möjligt annat.
Gör det som du tror dig må bäst av! Men försök vara öppen för ev. förslag. Kan absolut förstå att du blivit avskräckt och personligen har man inte de bästa erfarenheterna av sjukvården(främst psykvården). Man får se upp med att självdiagnostisera bara och det är lätt att när man läser om en rad diagnoser, så känner man igen sig i ALLT och istället blir hypokondrisk och får för sig att man lider av de alla!
a
tror att man kan förändra sig själv och återfödas på olika sätt i livet. därför är jag emot diagnoser på ångestproblem som har skäl. de är inte är det sanna och slutgiltiga jaget
hade någon typ av allmänt ångestsyndrom med panikattacker innan som nu är helt borta efter sjukligt förhållande där jag blev co-dependent och helt övertagen av den andra mentalt. förändrade sedan mitt beteende och tankesätt. hade traumatiskt stressyndrom ett halvår efteråt, vilket jag nästan helt har bearbetat bort men som aldrig kommer att försvinna helt. de olika psykiska problemen är nu inte mer än tankespöken som dyker upp vid vissa få tillfällen.
det du tänker blir du.
nej. ser inte hur det skulle kunna förbättra någonting.
isola:
har de högkostnadsskydd där med?
vet inte alla detaljer, men universitet har en vårdcentral typ.
bipolär med drag av boderline, adhd och asperger. inslag av gad, panikångest. de är lika varandra så de har inte riktigt klarlagt än. äter meds mot bipolär samt lugnande mot ångerst.
nope. tror inte alla psykiska besvär behöver innebära en diagnos och vet inte vad jag hade gjort med en diagnos ens om jag fått den. har generellt en rätt mycket ångest och behandlas för det, men tror det är mer något jag "lärt mig" än en diagnos. typ så.
Har velat men inte fått för att de anser mig vara frisk
Är nog tillräckligt frisk också... Bara gjort det där klassiska testet (lr vad det är) för depression i samband med att jag bett om medicin (som jag ej behöver/fått) på ungdomsmottagningen. Drog till akutpsyk också och gjorde testet, var dock inte akut men fick 44 på testet. Tror max är 48
obs diagnos betyder ej mkt egentligen, man kan bli av med diagnoser och utveckla dem så det är sak samma egentligen.
här viker man ut sig... ops
Fingerprints: Ja
var 15 tror jag, fick asperger + social fobi + depression. alla utom den sista har annullerats.
