aristoteles: men när jag tänkte efter så gäller det ju inte bara män utan alla som missförstår, oavsätt kön, sorry för det
Antagligen. Fast jag har upplevt att det har funnits skillnader i varför män tar avstånd från feminism och varför kvinnor gör det, åtminstone i min umgängeskrets. Kan inte tala för andra än så.
aristoteles: Är det fientlighet att vilja att så många som möjligt ska förstå vad det handlar om?
Nej, men det är inte så kritiken brukar se ut.
time:
Antagligen. Fast jag har upplevt att det har funnits skillnader i varför män tar avstånd från feminism och varför kvinnor gör det, åtminstone i min umgängeskrets. Kan inte tala för andra än så.
Så är det säkerligen också, men det spelar ingen roll vilket kön de potentiella sympatisörerna har tycker jag. Om man kan göra nåt som gör situationen bättre så tycker jag att det är viktigare än att hålla fast vid ett gammalt namn för sakens skull, men det är ju upp till var och en såklart ^^
Nej.
Ta tillexempel F!. Dem har knappast ens 40% män i partiet, men det är inget problem. Samtidigt förespråkar dem könskvotering vilket gör det hela rätt märkligt. På många sätt känns det som att feminismen är enbart en kvinnorörelse och så fort frågor tas upp där män blir kränkta eller utsatta så anses det inte relevant och det blir mer en fråga om vem som har det värst. Dessutom tycker jag dem flesta är omöjliga att diskutera med för de är som att man inte får ifrågasätta feminismen, för då blir man plötsligt kvinnohatare/antifeminist.
Jag tror på jämställdhet vilket är lika lön för lika arbete och samma värde mellan könen. Men på många sätt arbetar feministerna bara för kvinnors intressen.
nej, men inte för att jag har något särskilt att säga om feminism, utan för att jag inte är ideolog överhuvudtaget
jag betraktar i princip ideologier som åsiktsreligioner
människor värnar så otroligt om sina identiteter att många utav deras grundstenar är helt orubbliga, och det är inte alltid ett problem om en sådan "grundsten" i ens identitet lyder någonting banalt i stil med "jag är handfast, fyndig och helt okej till utseendet", men i min erfarenhet innebär att bekänna sig till en ideologi och att söka att underbygga sin identitet som ideolog, att hela åsikter och grundantaganden blir sådana "grundstenar"
det är ett lat sätt att låta ett samlingsbegrepp eller en rörelse bestämma åt en vad man ska tänka eller tycka om någonting man har en halvfärdig och oslipad åsikt om sedan tidigare
på precis samma sätt som det blir viktigt för en konspirationsteoretiker som identifierar sig starkt med sin tro att samband mellan statseliten och onda dåd existerar, trots att det är "problemet" han eller hon i och med sin tro önskar inte existerade, blir det viktigt för exempelvis en radikalfeminist som identifierar sig starkt med sin ideologi att ojämlikheter mellan män och kvinnor existerar, trots att det är problemet han eller hon i och med sin ideologi önskar inte existerade
jag köper till exempel inte att tendensen hos kvinnor att målas upp som ytligt tilltalande och underdåniga och män som framgångsrika och mäktiga på tunnelbaneplanscher, för att dra ett krasst och prototypiskt exempel, utgör ett grovt samhällsproblem, men för människor som behöver "grundstenen" i sina liv att könsroller är blott externa sociala konstruktioner och behöver planas ut för att ens komma i närheten av någonting som liknar jämställdhet, kan det vara otroligt lätt att tolka som ett problem - ju fler av sådana problem det finns och ju mer man kan dramatisera och bibehålla dem, desto starkare blir sådana människors identiteter
det är vad jag tycker är kontraproduktivt med ideologier, och anledningen till att jag brukar föredra att titta på allt man ens kan ha en åsikt om med inställningen att min egen är under förutsättning för förändring
mina åsikter om saker och ting saknar orubbliga grundantaganden, och jag identifierar mig inte med mina åsikter
i teorin håller jag med om mer eller mindre allt liberalfeminismen har att säga om delade rättigheter och jämlika sociopolitiska förutsättningar för könen, men på grund av att jag inte bekänner mig till ideologin är jag inte i praktiken feminist
en annan sak som gör feminismen svår att bara "bekänna sig till" är faktumet att det inte är en enda ideologi, utan en samling sådana, som skiljer sig ganska mycket från varandra - vad liberalfeminismen kallar ojämlikhet tycker inte radikalfeminismen är tillräckligt, och vad radikalfeminismen kallar ojämlikhet tycker inte separatismen är tillräckligt
notis: jag skiter fullständigt i vad ideologin heter
ett läsvärt inlägg? wtf man so not cool
Så tragiskt att så många missuppfattningar om så enkelt som jämlikhet och ofta erkännande av patriarkatet finns. Har t ex alltför många gånger för att det ska vara festligt av tjejer fått höra att de inte är feminister för att de inte har någonting emot män.
Mäns ovilja till att kalla sig feminister tror jag ibland grundar sig i att de tror att de själva ska få det sämre om kvinnor vinner mer mark, men till stor del är det nog okunskap. Vill jag tro.
payphonepimp: jag betraktar i princip ideologier som åsiktsreligioner
Vettigt inlägg, jag instämmer mycket i det du skriver.
payphonepimp: jag betraktar i princip ideologier som åsiktsreligioner
Närmast självmotsägande eftersom en religion dikterar vad man ska tycka, medan en ideologi är ett deskriptivt samordnande begrepp för ens åsikter. Ideologi går inte att undvika, oavsett om man "bekänner sig" till den eller inte, och det är synnerligen opraktiskt att beskriva vad man tycker i varje sakfråga ifall dessa följer ett mönster.
payphonepimp: blir det viktigt för exempelvis en radikalfeminist som identifierar sig starkt med sin ideologi att ojämlikheter mellan män och kvinnor existerar, trots att det är problemet han eller hon i och med sin ideologi önskar inte existerade
Identiteter är inte så endimensionerade eller fixerade. De är föränderliga och mångfacetterade. Delidentiteten "radikalfeminist" uppstår inte för att man tvingar sig vara en och hittar på problem därefter, utan för att man finner sig delaktig i ett sammanhang och en diskurs, att en verklighetsbeskrivning appellerar till en. Din inställning känns kontraproduktiv då det verkar farligt att bry sig "för mycket". Problemen ifråga är förvisso nödvändiga för delidentiteten ifråga, men en människa behöver inte ha samma identiteter hela livet och skulle vi på något sätt nå jämställdhet under den här generationen (ingen risk) är det med stor sannolikhet många som skulle känna ett tomrum, eftersom feminismen upptog en stor del av deras liv, men detsamma gäller andra intressen eller relationer som definierar en; man behöver inte behålla dem och konstruera för sakens skull, man kan gå vidare och hitta något annat.
payphonepimp: en annan sak som gör feminismen svår att bara "bekänna sig till" är faktumet att det inte är en enda ideologi,
Jo, men den har flera inriktningar, i likhet med andra ideologier.
