Arkiv: Articles - Page 196

I dag när jag klev på tåget, lade jag märke till vad som såg ut att vara en indier. Han spatserade lugnt mellan dörrarna och verkade notera dess funktion. Jag fann det hela minst sagt besynnerligt, men tänkte att han kanske väntade på någon som i sista stund skulle dyka upp och hoppa på. Men likväl stängdes dörrarna och mannen satte sig ner bredvid mig. Vi satt så i en fem minuter, innan han frågade mig på bruten engelska, om detta var en stor stad. "Jovars, den är ganska stor" svarade jag. Och så började vi prata. Det visade sig

Jerusalemsgatan, Malmö Bara sedan 1960-talet har det skett mycket i Malmö. Pengar har alltid på något sätt gått före allting annat – som exempelvis idyll och kultur. Idyllen fanns här för inte så länge sedan men det är inte heller länge sedan som den utplånades och försvann. Om du bor i Malmö har du säkert sett en hel del gamla vackra byggnader. De varierar i form och storlek. Allt från Jugend till det ack så underbara adertonhundratalets klassicism finns här men det mesta gick förlorat för ungefär trettiofem år sedan – då man bestämde sig för att satsa lite större.

Jag befinner mig för tillfället i de österrikiska Alperna, och kan självklart bevittna den underbara naturen här. Jag har alltid varit en naturens älskare (men framför allt en naturens lärjunge), men aldrig tidigare har en vy på detta sätt gripit kring mitt hjärta. En dag åkte jag upp till en höjd av drygt 2 000 meter ö.h. och tittade ut över orörda skogar, snöklädda träd och berg, molnens formationer – och hur allt detta smälte samman till ett naturens under. Bredvid mig susade skidåkare förbi, men jag stod där, hänförd, lösryckt ur den plågsamma stämning dagens människor kallar verklighet. Och

Status är ett något relativt begrepp och kan delas in i många kategorier. Gemensamt för dessa kategorier är att den samlade statusen avgör vårat värde i samhället och i andra människors ögon. Vad som ger status pendlar från olika grupper. Det finns större grupper där exempelvis hela samhället kan räknas in och mindre grupper som består av ett fåtal personer. Gruppkänslan utgör själva grunden för statustänkandet. Utan en grupp förlorar statusen sin mening. Det är status att knulla. Det är status att supa. Helst tidigt och mycket. Det är status att vara snygg, det är status att vara social och

Du blev mitt ideal och jag var övertygad om att det omöjligt kunde finnas någon charmigare, roligare eller vackrare än dig. Det var den absoluta lyckan och det bästa av allt var att jag visste om det. Jag citerar mig själv, ”Nu står jag på toppen av det högsta berget, bättre än så här blir det inte” . Såhär efteråt inser jag med en obarmhärtig klarhet att jag hade helt rätt, lyckligare än då har jag aldrig varit. Jag förstår också att jag var en naiv drömmare som inte hade den minsta aning om hur kärleken fungerar i verkligheten. Jag

Hur kan man förklara för andra att man fastnat i ett dödläge där människans tankar inte räcker till? Där man söker svar som man redan innan man börjar leta, vet att de inte existerar? Jag kan inte sluta tänka på hur jag lever mitt liv. Mitt liv som jag trodde var meningsfullt, visar sig nu vara rent av meningslöst. Genom att fylla livet med materiella ting, pojkvän, jobb och en full kalender, ges en diffus känsla av lycka och välmående. Där den ena saken som avlöser den andra get en känsla av meningsfullhet, tills man inser att allt detta bara

Spegelsyndromet, sköra som glas och förstörda som krossade speglar. Men olyckan blir bara deras egna då ni håller den inne. Visst sw luftar den på internet, gnäller i bloggen, och klagar lite i olika forum. Vrider och vänder. Lyssnar till hur folk klagar och pushar. Men ord kan inte laga er! Ni kan inte laga er själva! För tänk dig en spegel i tusen bitar (spegelsyndromet) utspridda över ett badrumsgolv. Du vet att du inte kan laga den. Även om du mot all förmodan skulle lyckas plocka upp alla bitar, alla små skärvor och sätta dem på plats innanför ramen