Men klockan tycktes gå lite snabbare än normalt den dagen. Det blev bråttom. Mackor skulle bres. Kläder skulle strykas. Gossen hann inte njuta av den vackra morgonen. Det underbara samspelet mellan det fridfullt svajande trädet och den klarblåa himmel som vakade över världen. Allting gick honom förbi. Och där stod den, vit och skinande. Tv-bänken som temporärt skulle hindra hans framfart. Under ett ögonblick av bristande morgonmotorik råkade gossens fot hamna lite längre till höger än vad den normalt skulle göra. Istället för att ostört svinga sig mot ännu ett raskande steg på det nypolerade parkettgolvet tog det stopp. Foten
Transporten mellan ett regnigt Ystad och ett soligt Rönne tar endast en timme med den snabbgående katamaranen. Tillsammans med min käre mor skulle jag spendera tre dagar på denna danska solskensö – till största del på en skavsårsframkallande cykelsadel. Cyklarna hyrdes på plats i Rönne. Att hyra en cykel under tre dagar kostar cirka 160 danska kronor styck (1 DKK = 1,25 SEK). Jag fick en gul fyrväxlad. Stekt spätta med potatis Dag två var målet de små hamnbyarna Allinge och Sandvig uppe på nordspetsen och den medeltida borgruinen Hammershus. Vi hade lyxat till det och bokat rum på ett
Om man är åtta år kanske. Själv sitter jag med samma stenansikte som den tuggummituggande Påskö-statyn, rakt igenom hela filmen. Inte ens museichefen Dr. McPhee, spelad av min favoritkomiker Ricky Gervais lockar fram något fniss. Hans roll är mest en tam variant av The Office-karaktären David Brent. Natt på museet är i det stora hela ett smärtande magplask, men kameraarbetet och animeringarna håller i alla fall hyfsat hög nivå. Filmen är ett taffligt försök att få datorspelsgenerationen att slita sig från skärmarna och ivrigt springa till något av de få museum som fortfarande existerar. Väl där lär besvikelsen speglas i
Hans namn är Harald Treutiger. Eller som han nu kallas: ”Mannen utan framtid.” Jag ska ta er med på en hemsk resa där ni får uppleva ett axplock av de trauman som denne oskyldiga man från Bohuslän har fått genomlida. Harald föddes som en till synes välskapt gosse den femte juni 1956 i Göteborg. Hans favoritlag var Örgryte IS, men likt fotbollslaget har Harald numera ramlat ur högsta divisionen. Här är Harald. Han har varit på sjön och letat efter sin försvunna karriär. Vi hoppar till år 1990 då han blev programledare för ”24 Karat” på SVT. I programmet skulle
För att få reda på vad sagan är, tas hjälp av jämförelser med sägnen och legenden, som båda på senare tid skiljts från sagan rent definitionsmässigt. Förr var åtminstone saga och sägen snarare synonymer för den typ av muntliga berättelser som florerat i Europa under oöverskådlig tid. Orden har nämligen som väntat båda sitt etymologiska ursprung i verbet ’säga’ (att jämföra med tyska ’sagen’). Låt oss till att börja med beskriva tidsaspekten i sagan: Medan man i legenden och sägnen märker av tidens tand som något centralt, så gestaltar sagan en värld som är i princip obunden av tiden. "Det
Alla killar i tonåren, och då menar jag verkligen alla, ville efter filmen vara som Paulo Roberto. Telefonkiosker runt om i Sverige fick uppleva armageddon och tusentals stackars lycktstolparna fick agera sandsäckar för massvis av tuffa grabbar med hävdelsebehov. Och utövade man inte roundkicks i Stockolms tunnelbana så demonstrerade man definitivt hoppsparkar i omklädningsrummet efter gymnastiken. Svensk filmhistorias mest ironiska tillika tragikomiska händelse var ett faktum. Filip & Fredrik sammanfattar här nedan filmen perfekt i ett klipp från deras 100 Höjdare. Njut: Och blev ni inte mätta på klippet så kommer ett till med några extra scener:
Skarsgård biten av apa (Illustration: Christian Lövstad) Gustaf Skarsgård verkar ha återhämtat sig från den hemska ap-attacken i maj och axlar rollen som Göran. Hans partner spelas av Torkel ”Benny the cop” Petersson. I rollen som Patrik hittar vi den unge Tom Ljungman. Filmen spelas för tillfället in i Trollhättan och beräknas ha biopremiär någon gång under hösten 2008.
Tisdag: Med en kundvagn "lånad" ifrån Kupolen fraktar vi vår groteskt stora packning över camping-åkern. Jag och mina tre brudar till kompanjoner stadgar oss under ett träd vid en dunge och börjar slå upp vårt överdrivet gamla tält. Det hade lika gärna kunnat stå "TILLHÖR SOVJET" med stora bokstäver över tältväggen, men istället sätter vi upp vår campflagga med tillhörande motto. "CAMP FESTIF – om man skulle gå och ta sig en drink?" med en liten dinosaurie i hörnet. En och annan människa till anländer till vårt camp och vi dricker lite varierade drycker och njuter av den medhavda bandaren.
Året var 2005 och jag åkte tillsammans med elva utav mina närmaste vänner på en regelrätt sol- och spritsemester på den Cypriotiska semesterorten Ayia Napa. En sån där resa varje kille i de övre tonåren bara måste göra. Med på resan fanns dock ett orosmoment, en individ vi kan kalla Anders. Absolut inget ont om honom, men på något vis är han mer olycksdrabbad än Kalle Anka. Han drar till sig konstigheter som en magnet och det finns nog inte många bisarra saker denne man inte har varit med om. Allt gick dock relativt smärtfritt (bortsett från ett par smärre
Då och då stöter man på snillen som försöker verka smarta genom att håna all religiös kunskap och avfärda den som nonsens. "Gudar, myter, legender – tänk så dumma stenåldersmänniskorna var", skrattar de, medan de ivrigt skriver av sina matematiska formler på papper, djupdyker i långa ordlistor efter "nya" semantiska upptäckter och skapar invecklade kalkyler över hur vi ska ändra räntesatserna för att öka jämställdheten i samhället. Men någonstans på vägen stannar vi upp. Vi drämmer de dammiga akademiska uppslagsverken i golvet, river matteböckerna i bitar och ser på medan de ekonomiska klyftorna växer. Någonstans har vår moderna, "objektiva" vetenskap