Arkiv: Articles - Page 186

Svenska påsar Jag minns när jag var ung (på 90-talet), då hade vi faktiskt fungerande plastpåsar här i Sverige. De kostade 50 öre och höll för ett mindre kärnvapenkrig, och då var det handtagen som gav vika om man drabbades av hybris och försökte frakta femton mjölkpaket. Går man på Ica nu för tiden får man ta fram kirurghandskarna och försiktigt plocka fram de millimetertunna kassarna. De kostar dessutom tre gånger så mycket och trasas sönder totalt bara man råkar lägga ner en klase bananer lite för våldsamt. Amerikanska påsar I USA – möjligheternas land – har man papperspåsar utan

Men först, vad är postrock egentligen? Som alla genrer är det väldigt svårt att definiera exakt och det betyder antagligen olika för olika människor. Men man skulle kunna säga att det är rock som koncentrerar sig på stämning och vackra melodier snarare än hårda riff och powerackord. Låtarna är också längre än vanliga rocklåtar och sången får inte riktigt lika stor plats utan fungerar mer som ett komplement till instrumenten. I ena stunden kan musiken vara mjuk och stilla, för att i den andra vara hård och ösig. Bland de grupper som har utmärkt sig internationellt har vi isländska Sigur

Där det inte finns något skrämmande, eller röster som ekar mellan berg.Där ska jag leva.Där det finns glädje och skratt,utan svek och fördomar.Dit ska jag ta bästis.Med sjungande kor, och blommiga bomber. Utan skräck i ögonen och panik i rösten.Där ska jag och mitt vackra folk leva.Där det är fritt från val och seprationer.Där det finns massor med gott, och sött.Dit ska jag ta kära syster.Där det är helt fritt från smärta och idioter.Men finns mycket kärlek och omtycke.Dit ska jag ta bror.Där allt är perfekt, Där det är helt fritt från ångest, panik och hat,Helt utan mörker och tvång.Där

(Kan innehålla små spoilers.) Alltså, själva serien är rätt bra, det är förklaringen till karaktärernas förmågor som gör att jag sitter i soffan och får puls. Allt kvasivetenskapligt snack om ”new gateway to evolution” rycker mig snabbt ur tv-rutan. Underhållningsmässigt avtändande, helt enkelt. Jag är emot förklaringar till det oförklarliga, för hur man än gör blir det konstigt. Antingen skapar man ett helt nytt och unikt universum, eller så bygger man vidare på det gamla vanliga. Problemet med det senare är ju att man får ta hänsyn till en del saker, som till exempel, låt se, fakta. Även den mest

Det behöver absolut inte vara något dåligt att ett band förändras, ofta bidrar ett nytt sound till spännande variationer och nya synvinklar. Men när jag fick höra den här låten så skäms jag nästan å mitt älsklingsbands vägnar. Introt är fyllt av ljud som inte hör Kent till. Har de valt att kompensera förlusten av Harri med fruktansvärda syntljud? Om jag inte visste att det här var Kent så skulle jag aldrig ha reagerat om låten spelades på radion. Visst har bandet förändrats med tiden men nu blir jag nästan rädd. Var finns likheterna mellan det älskade Kent som spelade

Omgivna av vildvuxna växter går vi tillsammans på den gråa grusvägen.Du och jag. Hand i hand.Solen försöker desperat visa sig. Men dock utan någon större framgång.Växterna gömmer, nästan skyddar oss från solens heta strålar.De lätta stegen ger ifrån sig fyra helt olika avtryck. Fyra avtryck som tidigare var två. Äntligen får solen bekanta sig med oss – på nytt.Vi har efter dessa ynka fem minuter förändrats.Nya känslor har bildats, liksom tankar.Kärlek. Glädje. Gemenskap.En livslång process pågår.En process som aldrig vill ta slut. Tystnad uppstår.Ändå kan våra öron höra naturens ljuvliga toner.Toner som kombineras.En kombination av fåglar, sommarvind och syrsor som

Ibland när jag står i en kiosk eller matbutik brukar jag ställa mig och kika på tidningarna som fint står uppradade där. Det är något fascinerande över detta, att folk faktiskt köper tidningar. För tänk bara efter, du betalar alltså runt 40-60 kronor för en tidning där en tredjedel består av reklam och en annan tredjedel är sådant du inte läser. Du betalar alltså dyra pengar för att kunna läsa kanske 20-30 sidor och bläddra förbi resten. Men nu är det inte priset jag främst tänker på, utan jag tänker på tidningarnas makt. För egentligen står det ingenting i dem

Året är 1945 och vi får snart reda på att allt tjänstefolk plötsligt – över en natt – har lämnat kvar Grace och hennes båda barn Anne och Nicholas ensamma på en herrgård på Jersey. Graces man Charles har ännu inte återvänt från kriget. På dörren knackar i stället tre okända tjänare på dörren och beviljas arbete. Men snart händer märkliga saker – huset tycks i det närmaste hemsökt – och Grace och barnen har ett vagt, förträngt minne om att något särskilt hände i samband med att det tidigare tjänstefolket försvann. Grace instängd i sig själv. Skräckeffekterna kan tyckas

Visst, vi människor är anpassningsbara i högsta grad. Men är det bara jag som ibland känner en ångestladdad frustration över att åter behöva ta på sig varma kläder och acceptera en ny dygnsrytm? Hösten är här gott folk. Och har jag fel så är den utan tvekan på väg. Vissa menar att "Hösten har så fina löv och färger". Jovisst. Det räcker långt. Vid mina dåliga dagar brukar jag säga till dessa personer att de ju faktiskt har sett hösten massvis med gånger tidigare, och att de varje år kommer fram till att denna årstid är något som hör livets