Arkiv: Articles - Page 185

Jag befinner mig i Kinas ekonomiska centra Shanghai, även kallat Asiens New York. Trots att den här staden sägs vara den mest västerländska i hela Kina så är skillnaderna så otroligt stora. Jag brukar säga ”Ibland älskar man att vara västerlänning i den här staden, och ibland hatar man det”. Särbehandlingen man utsätts för är både i positiv och negativ bemärkelse och jag tänkte redogöra för de skillnaderna jag har råkat ut för under min första månad i den här staden. För det första: Ser du västerländsk ut här så kommer du aldrig smälta in, oavsett vilka dina handlingar är.

Jag är säker på att han på håll ser ut som vilken liten pensionärsgubbe som helst. Lätt framåtlutad, extremt långsam och försiktig gång och en käpp att stödja sig mot. Men på något sätt är det något speciellt med just den här herren. Kanske 80 år gammal, kan han vara det? Han brukar ofta ha en sådan där beige gubbkeps, om jag inte minns fel en rutig skjorta till det och så en kavaj och finare byxor till. Han liksom stapplar fram lite ryckigt, han skulle säkert dö knall och fall om någon råkade springa in i honom, näst intill

Jag dammsög och diskade och min lillebror klippte gräset. Dagen förflöt under städharmoni. När jag diskat den sista koppen och torkat den sista tallriken kom min systers kille Roger in och frågade om jag ville klippa lite gräs (mest för att testa gräsklipparen). Det visade sig vara mycket dumt gjort av honom. Jag satte mig glatt på den bekväma gräsklipparen och körde igång. Runt runt, upp för en backe och ner igen. När jag kört en stund satte Roger igång turbofarten. Gräsklipparen fräste iväg som en oljad lax runt huset. Efter några varv bestämde jag mig för att stanna. Men

För att förstå förintelsens och dödens betydelse kan vi börja med ett konkret exempel: När vi skapas som foster i livmodern är till exempel våra händer till en början otympliga klumpar med celler. För att kunna forma klumpen till det vi kallar hand – med fem fingrar och allt – så måste ett stort antal celler dö. "Simhuden" mellan fingrarna försvinner, de förintas. Även under vårt liv måste miljontals celler i vår kropp dö varje dag när de fullföljt sin funktion, helt enkelt för att vi skall kunna leva vidare. På det sättet är dödens funktion att gestalta livet, att

och att andas utan dignäraär omöjligteller det gårmen lungorna gör ont de blir så torra avvanligt syre och du?det går inteheller att sovaom nätternautan dig därmardrömmarnaslåss med varandraom att få vara denhemskasteutan dina armaromkring min kropp och livet är inte likavackert ochinte likaunderbartatt levautan dig näravarje dag jagär ifrån digär en dagifrån livet du är mitt liv, älskling och ordetjag älskar dighar fått en större innebördoch jag kommer aldrignågonsin säga såtill någon annanoch mena det likastarktsom jag menar när jag viskar det till dig jag försökermen ingaord i världenkan förklaramin kärlek det finns ingaord för sådanasom du. inga ord för

För att ytterligare förstärka känslan vill jag att du trycker igång denna video, och sedan läser texten. 2006. Juli. Fredag. 20:05. En svag bris låg i luften. Jag hade precis slutat jobbet och traskade som vanligt iväg mot parkeringen för att avverka en stillsam bilfärd hem. Vad som då rörde sig i mitt huvud minns jag inte. Kanske var det funderingar om kvällens tv-utbud, kanske hade jag en liten aning om att det just den här kvällen skulle vara cruising i Borlänge, men eftersom jag varken gillar bilar eller bilmänniskor ville jag absolut inte vara delaktig i detta evenemang. När

Men i stället för att man säger att fördomar är ett Satans verk, eller att det är det bästa sedan hjulet, så tror jag på en uppdelning i rimliga och orimliga fördomar (om man nu måste dela upp det i enbart två). Inom filosofin talar man om det mer accepterade ’generalisering’: om en boll faller till marken varje gång efter 999 försök, så är det ju rimligt att anta att den kommer att göra det även när man släpper den från händerna en tusende gång. Det är minst sagt praktiskt när man skall förutsätta saker och ting. Om vi tar

Hur blir man egentligen intresserad av ett land? För mig började det redan i barndomen. Då var jag inte medveten om det och hade ingen aning om att det jag gjorde då skulle forma mig som vuxen. Det var nämligen som ett litet barn jag satt framför tvn och såg igenom band efter band med bland annat Starzinger, Candy Candy, Rai – grottpojken, Sandybell och Silverfang. Candy Candy fick mina föräldrar låna så ofta på videoteket att de till slut spelade över dem på band så att jag och min syster kunde titta på det så ofta vi ville (plus

Ja, det är så att det finns en person som har alla ovan nämnda saker gemensamt. Låt mig berätta om Ofra Haza, en ängel som en gång gick på jorden. Den 19 november i år är det 50 år sedan Ofra Haza föddes som yngst av nio barn i den fattiga delen av Tel Aviv i Israel. Redan som tolvåring blev hon upptäckt och började resa runt med den lokala teatergruppen som hon också spelade in flera skivor tillsammans med. När hon hade genomfört sin militärtjänst 1979 satsade hon på en solokarriär som snabbt tog fart. 1983 tävlade hon i