Arkiv: Articles - Page 183

Det är ofta så här bottenskrapet i de nationalistiska leden ser ut. På ett högre plan inom nationalismen ser vi ändå en liknande tendens: människor som hellre ger sig i kast med att upptäcka Hedningarna och Hugo Alfvén än att slentrianlyssna på internationellt erkända klassiker såsom Beethoven och Morbid Angel, som hellre undersöker Carl Larssons målningar än dreglar över Rembrandts verk, och som envisas med att läsa mer Strindberg än Shakespeare. Det är inte särskilt märkligt om man tycker att det verkar krystat. För det är krystat. Det tycks helt enkelt inte naturligt att klämma fram fosterlandskänslor som på beställning,

Men vi tar storyn först, i den mån det finns någon. 2001: Ett rymdäventyr börjar … från början. Eller rättare sagt för några miljoner år sedan. I ett dammigt ökenlandskap lever en skock apor som tillbringar dagarna med att skrika, jaga och sova. Men en morgon när herr apa vaknar och gnuggar sig i ögonen står det plötsligt en stor svart monolitsten utanför grottöppningen. Stenen flyger sedan av någon anledning upp till månen, där människan några miljoner år senare (alltså i nutid) hittar den på nytt. När den hittas upprepas historien på nytt, men den här gången tar den istället

Men personligen det finns en del aspekter som spelar in, men som jag inte tror tas tillräckligt mycket i beräkningarna, samtidigt som förhastade ord och tankar släpps ut som en spontanreaktion och i sin tur leder till problem. Kanske, och troligen leder reaktionen på det som hänt till mer problem än själva sexet i sig. Många hävdar att sex inte är så viktigt, andra att det är viktigt, men oavsett vilket är de flesta överens om att det går att ha sex med någon, utan att vara känslomässigt involverad med personen. Om jag frågar dig: ”Kan du spela Xbox med

Hösten innebär alla möjliga känslor och underliga humör, gör den inte? Ena stunden är det sol och färger, nästa är det regn och grått. Hösten är oförutsägbar, men även vackert underbar. Visst, jag erkänner, jag tappar väldigt mycket av den energi jag samlat under våren och sommaren. Jag vill väl kanske inte inse det egentligen, men den rinner ur kroppen likt blodet ur ett öppet sår. Men ändå kan jag inte undgå att älska det gulröda samhället och himlen som lider av elakartade humörsvängningar. Att känna regnet forsa ned utanför mitt fönster känns som en trygghet, på något konstigt vänster.

Vid nyår skjuts det champagnekorkar och raketer, i slutet på april tänds det brasor, i mitten på sommaren reser vi stänger och dricker snaps och till jul ger vi bort paket till minnet av någon snubbe som red på en åsna. Innerst inne så bryr jag mig inte särdeles mycket om att det blir ett nytt år, att jag fyller år eller att åsnekillen föddes. Det sistnämnda är det nog en hel del andra som inte bryr sig om heller, religioner är ju bara så 1990 e.Kr. Däremot är det förstås trevligt med dagar som är extra högtidliga och festliga,

Det är ett, för vissa, väldigt laddat ämne jag nu tänker skriva om. Vissa av er kommer nog tyvärr tycka att jag är en hemsk och okänslig människa, andra är förhoppningsvis lite mer förstående. Någon djurvän har jag väl aldrig riktigt varit. Dock har jag, från en sak till en annan, alltid varit bra på att tycka saker utan att ha belägg för det och utan att veta om mina argument saknar relevans och validitet eller ej. Så i mina ögon lät det helt absurt att man ville skjuta en massa vargar bara för att några hästar blivit så svårt

Livets karusell är ingen vanlig karusell. Den går aldrig sönder, den har inga blinkande discolampor och den spelar ingen klatschig dunkadunka-musik. Faktum är att liknelsen med en karusell är förbannat långsökt och pretentiös men strunt samma, jag är trots allt inte först med att göra den. Åkbandet får vi redan på BB i form av en blå ID-bricka. Vem fasen behöver en ID-bricka på en karusell förresten? Idiotiskt. Jag ska ju bara ligga här och se söt ut, låtsas bli glad när någon lyfter upp mig och skrika när jag är hungrig. Piece of cake. Sedan bär det iväg. Och

Sedan finns det ju de där inte fullt så underbara mornarna också. Alla har vi dem, du vet, de där gångerna då man önskar att Gud kunde göra en den lilla tjänsten att ta fram sin tjusiga fjärrkontroll och spola fram till nästa dag. Eftersom jag är jordens mest bakslagsfyllda människa har jag lärt mig att han är obotligt förtjust i knappen ultrarapid. Dock finns det en sak jag lärt mig genom att genomlida dessa mornar – det kommer alltid att bli en sämre dag. Den hemska morgonen kommer att förträngas med än värre händelser hopsamlade under dagens lopp och

”Att va’ söta men lika som bär vad är det o ha?Lite annorlunda är inget fel o va’Om man är av en annan sortVarför ska man kastas bort?” Men nej, inte i dagens läge inte. Nu skall femåringar ha string, bära märkesjeans och lära sig vad som förväntas av dem. Vad kan man egentligen förvänta sig av personer som bara är fem år? Enligt dagens samhälle tydligen mycket, de skall veta att tjejer är rosa, och killar blå. De skall veta att tjejer skall ses men inte höras, och för det mesta inte ens ses, om det inte är till