Arkiv: Articles - Page 182

Inte bara de rent grafiska detaljerna är fantastiskt utsökta utan även hela den tekniska grunden som spelet Crysis är byggd på osar ren kvalitet. CryEngine 2 – motorn som hela spelet baseras på – visar prov på flexibilitet, fantastisk detaljrikedom och en fysikmotor som saknar like. När så mycket kraft lagts på yta och grundläggande teknik är det dock lätt att bli skeptisk och orolig över att allt som finns är ett läckert skal utan någon substans under ytan. Även om så inte riktigt är fallet i Crysis är oron inte heller helt obefogad. En trupp på fem supersoldater, som

Hur många gillar egentligen bussar? De är oftast fullpackade med idioter som saknar tingen ”dusch” och ”deodorant” i sina hem, och som till råga på allt verkar ha ätit bajs till frukost. Oftast är även bussen antingen försenad eller så kommer den för tidigt så att starten på dagen garanterat blir så dålig som möjligt. Nu när jag tänker efter så finns det tropiska sjukdomar jag hellre skulle vilja uppleva än en bussresa till och från någonstans. Den känslan infinner sig dock inte när jag spelar Bus Driver, märkligt nog. Jag gillar att köra buss, men mina passagerare är inte

Hajk med mysfarbrorn Bengt Alsterlind vid rodret var ett av mina favoritprogram när jag var en ung liten grabb. I programmet lärde den alltid lika glada Bengan oss bland annat hur man tillverkade ubåtar, träflöjter, säckpipor, gjorde smörgåspålägg och vek servetter. Allt en ung kille behövde veta. Och en ung tjej också för den delen. Det var på den tiden då det var sommar om sommaren. Då solen stekte ens vinterbleka kropp när man sprang barfota utomhus sparkandes på en fotboll i gröngräset. Det var på den tiden då man blev bildad av att se på sommarlovsmorgon, långt innan en

Många säger sig veta att det var Katsushika Hokusai som skapade mangan. Andra säger sig veta att det var Osamu Tezuka. På sätt och vis har de lite rätt, men egentligen är dessa två namn helt fel. När man söker på manga får man upp flera olika översättningar. Bland annat fria och oförutsägbara bilder, karikatyr och tecknad serie är väl det som passar bäst, beroende på om man menar den gamla eller moderna mangan. Japanerna själva använder också ordet komikku(su). Mangan som vi ser idag är inte alls gammal, men grunden till att den överhuvudtaget har skapats är det. I

Ubisofts Prince of Persia-titlar var alla fantastiska upplevelser som blandade akrobatiska plattformshopp med vackra plattformshopp, och även om Assassin’s Creed på många sätt är en andlig uppföljare till serien är det viktigt att poängtera en sak; plattformshoppandet sker per automatik i Assassin’s Creed. Glöm snabba reflexer och fingerfärdighet, vill du hoppa runt på Jerusalems tak räcker det att hålla in två knappar och styra Alatïr i valfri riktning. Men om det känns som ett glädjedödande fusk? Inte en chans. Snarare skapar det ett skönt flyt i spelet och låter oss fokusera på andra, nya saker istället. Ubisoft fulländade den typen

På pappret är handlingen i Call of Duty 4 en klassisk, ganska tråkig historia om en arg man som startar militärkupp i Mellanöstern och en ultranationalist i Ryssland som slår sina kloka tu ihop för att riktigt sätta dit källan för all ondska – västvärlden. Till sitt förfogande har de ett gäng kärnvapen som bara ligger och väntar på att skicka de största städerna i världen i omloppsbana. Detta tvingar brittiska SAS och amerikanska marinkåren att agera och jänkarna startar ett storskaligt krig i Mellanöstern medan britterna utför mindre uppdrag i östra Europa, båda i jakt på de två terroristledarna.

Varje århundrade firas den stora stjärnfestivalen i svampriket. Mario med vänner festar till ordentligt under en himmel fylld av stjärnfall likt tindrande glitter. När vi som spelare får ta över kontrollen av den rödklädda rörmokaren är han i full färd att springa till prinsessan Peachs slott för att fira ordentligt. Men något går givetvis fel. Stora flygande skepp under Bowsers kontroll attackerar staden och kidnappar inte bara prinsessan utan hela slottet. I ett desperat försök att rädda Peach blir Mario bortslungad från det upplyfta slottet och driver ut i rymden. Det är början på Marios nya, stora äventyr. Upplägget i

Men en hel del tycker att det trots allt är ganska uppenbart: samhället har blivit meningslöst, och när intelligenta ungdomar inser detta, men också förstår att de kommer att motarbetas om de försöker göra något åt det, så reagerar man i desperation och förtvivlan. Precis som Pekka-Eric Auvinen gjorde i Jokela. Vissa människor känner så här i efterhand något slags hämndlystnad gentemot Auvinen, och menar att han kom lindrigt undan i och med sin egen död. Jaha, det känns väl bra att vi därmed själva kan komma lindrigt undan genom att skylla allt på en individ och ignorera samhällets problem?

Sedan finns det självklart de där användarna som heter något i stil med jag_är_snäll, det finns inga bilder på människan och heller inga vänner på vänner-listan. Vem kan den anonyma filuren vara? Kanske är det 14-årige Johan, eller varför inte gråhårige Lasse med 55 år i bagaget? Det vet man inte och får heller inte veta förrän man träffar personen i fråga. Låter det spännande? Ja, antagligen. I praktiken klassas en pedofil som en människa som tänder på barn. Det första jag får upp i huvudet är barnporr och övergrepp. Dock är det inte alltid riktigt så konkret, då det

Kanske har jag bara mig själv att klandra, eftersom jag inte sökte något jobb. Är jag verkligen så himla lat att jag väljer den bekväma vägen, framför den roliga? Bara för att vi äger ett familjeföretag så betyder ju inte det att världen stänger mig ute. Familjeföretaget stänger inte mina dörrar, det gör däremot min lathet. Jag vill inte klaga, men va fasen, jag är 17 år och har skollov, måste jag verkligen sitta i en tråkig lokal och rensa papper? Jaja, vi har det jättebra som får (är tvingade!) att gå i skolan och bla bla bla. Tänk på