Oskuld

NOVELL En av alla som deltog i novelltävlingen ”Stockholm Story” var 19-åriga Daniel Sejeröe Hausenkamph. Hans bidrag var dessutom så bra att han blev en av de tio finalisterna!

Så vackert att jag inte kan berätta. Förkrossande och hjärtskärande, att jag inget annat kan tänka på. Varför ska du göra det så svårt, varför vill jag så gärna förstöra det hela. Jag saknar och tänker. Vill inte, nej låt mig inte. Förstör mig, kasta allt på mig. Varför gör jag så, jag hatar det. Det är nu alla mina tårar inte ska visas, det är nu dem visar sig. I regnet, bland alla osäkra droppar. Sådant som inte ska smälta ihop, smälter ihop. Det sårar mig att säga att jag faktiskt älskar dig, för jag vill inte. Det vet

Kommer du ihåg kärleksnovellen ”jag minns ditt ansikte”? Den här alltså. Vill du veta hur den historien ser ut ur det andra perspektivet? Följ med på den andra delen i berättelsen om Elin och Sandra. Jag har glömt ditt leendedina havsblå ögon ochgesternasom bara jag förstod Jag putsar köksfönstret. Tar bort varenda litet korn av smutsighet, som om det gör någon skillnad att ha ett rent fönster när hjärtat är nersmutsat med tankar som borde trängts undan långt före bröllopsdagen. Jag undrar ibland varför du kom på bröllopet. Vad hade du där att göra egentligen? Jag undrar ibland också vad

Långt, långt borta finns en sedan länge död skog. En bortglömd mark, vars liv ej längre finns att möta. Mitt bland trädens nakna grenar breder det ut sig en ensam sjö med vatten blankare än en katts ögon. Sjöns vatten har länge varit stilla, skyddad av de livlösa träden. Varken regn eller dimma har krossat dess yta som i tystnad grämer sig av minnen. För femton år sedan kom en flicka och satte sig i gräsets vissna grönska. Hon hade det svartaste hår och de brunaste ögon. Flickan bar med sig en sorg, svår för en människa att bära. Hon

Du blev mitt ideal och jag var övertygad om att det omöjligt kunde finnas någon charmigare, roligare eller vackrare än dig. Det var den absoluta lyckan och det bästa av allt var att jag visste om det. Jag citerar mig själv, ”Nu står jag på toppen av det högsta berget, bättre än så här blir det inte” . Såhär efteråt inser jag med en obarmhärtig klarhet att jag hade helt rätt, lyckligare än då har jag aldrig varit. Jag förstår också att jag var en naiv drömmare som inte hade den minsta aning om hur kärleken fungerar i verkligheten. Jag